Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blågul - och röd

Annons

Är den röd eller är den blågul? Det var Gustaf Ankarcronas kritiska fråga ställd i tidningen Siljan till Brunnsviks folkhögskola några år efter dess tillkomst.

Men frågan var felformulerad anser journalisten, forskaren och författaren Edvard Lind som föreläste i Ludvika häromdagen, om den sekelskiftestid när nationalismen kunde ha såväl religiösa som politiska underströmmar.

- Det var ingen motsättning att vara blågul och röd, särskilt inte på den tiden.

Lind skriver på boken Zarathustra i Dalarna om just Ankarcrona och Forsslund; om deras liv och vänner. I forskningsarbetet inför boken har Lind läst en hel del brev. Vänskapen inleddes med att Forsslund 1897 skrev och hyllade Ankarcrona för tavlan Sista lasset. Forsslund bifogade debutverket Skog. De träffades året därpå och upptäckte att de hade starka beröringspunkter.

De blev ledande företrädare för den så kallade ungdomsrörelsen som i vid mening ville skapa ett friskt, nyktert och andligt folk. Ungdomskult och folkbildning var medel för att nå målet.

Lind beskrev hur föreställningar om civilisationsdegeneration och rasande mot auktoriteter fick utlopp i en politisk, filosofisk och religiös offensiv. Forsslund var långt inne i en formulerad hedonistisk livssyn; där dyrkandet av liv och solen - "allt livs moder" hade en framträdande roll.

Tankar om ursprunglighet hade ett väldigt genomslag. På det sättet kunde relanseringen av folkdräkter och hemslöjd förklaras; dräkten gjorde bäraren ödmjuk för traditioner och själva slöjdandet var en rituell gärning som satte utövaren i kontakt med sina rötter, med folksjälen.

Det fanns från början ett kyrkligt stöd för den ungdomsrörelse som växte fram men i föreställningen om det indoeuropeiskt ariska (ett ämne som Karlfeldt, Fröding, Ankarcrona och Heidenstam alla behandlade) sågs dels kristendom som en korrumperande kraft i förhållande till den ursprungliga solkult som arierna skulle ha ägnat sig åt (anspråksfulla försök gjordes att återlansera sådana riter, det kunde handla om tillbedjan av midsommarsolen och resandet av majstänger) dels fanns ett Kristustema i den nationalistiska rörelsen - en nationalistisk messiansk ledare skulle träda fram, gärna ur det utvalda Dalarna. Tydligt märktes denna strömning i Karlfeldts tal till invigningen av Zorns Gustav Vasa-staty i Mora.

Lind anser emellertid att det är en grov förenkling att slå fast att den svenska ungdomsrörelsen var protonazistisk. Han vill snarare beteckna den som liberal.

- Det var därför många av dess föregångsmän var bortglömda efter 1909 och storstrejken. De var på många sätt företrädare för borgerligheten.

Linds föreläsning inför en blygsam åhörarskara var tyvärr i stor utsträckning en uppläsning. Under diskussionsdelen av kvällen kom en mängd andra ämnen upp än dem Lind hade föreläst om.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons