Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bio: The Sum of All Fears

Annons

thriller

regi: Phil Alden Robinson

i rollerna: Ben Affleck, Morgan Freeman, James Cromwell, Ciarán Hinds, Bruce McGill mfl.

Vår egen macho-farbror Jan Guillou har varit inne och tassat på de försnillade kärnvapnens spår i sina romaner om den hemlige svenske superhjälte-agenten Carl Hamilton. Och faktum är att Guillous aningen pretentiösa teori om slarviga post-kommunistiska ryssar är betydligt mer trovärdig än den rappakalja som presenteras här.

Tom Clancy skrev sin första kiosktegelsten om Jack Ryans äventyr redan för tio år sedan. Där var det islamistiska terrorister som kom över kärnvapen, men den potatisen ansågs kanske alltför het att röra vid efter 11 september. Muslimerna har i alla händelser förvandlats till nazi-sympatisörer under manusarbetets gång. Men vem som är skurk i dramat kan nästan kvitta lika när agentsoppan är så urvattnad och full av logiska svarta hål som den är i denna film.

Rika neo-fascister kommer över en israelisk atombomb, en blindgångare som ska ha legat och drällt i öknen ända sedan ett jaktplan sköts ned under sexdagarskriget 1967.

Hur plutoniumet i bomben kan ha stulits från en amerikansk militärbas i januari 1968, som CIA-agenten Jack Ryan och hans vänner konstaterar i slutet av filmen, det framgår dock aldrig.

Ett litet exempel på de där logiska svarta hålen, bara.

Nåväl. Neo-fascisterna är ute efter världsherravälde. För att uppnå det tänker de spela ut kärnvapenmakterna USA och Ryssland mot varandra, och få dem att förinta varandra.

I en värld där politiska beslutsfattare bär sig åt som barnungar och där KGB- och CIA-agenter i det kalla krigets post-traumatiska avspänning bär sig åt som Åsa-Nisse och Klabbarparn, i en sådan värld står lyckan och faller med en osnuten ung CIA-byråkrat och helylle-hjälte vid namn Jack Ryan.

En krigsrädsle-thriller av det här slaget bygger på trovärdighet, i alla fall om syftet inte är ren agentunderhållning av James Bond-typ.

Den här filmen vill försöka få oss att känna spänning på riktigt, men misslyckas totalt.

Hjälten måste ha utstrålning och karisma, intrigen måste ha ett visst mått av trovärdighet eller i varje fall en antydan till intelligens.

Morgan Freeman är en förmildrande omständighet. Det räcker dock inte. Filmen som helhet känns bara långtråkig, genuint ospännande och tom-i-bollen.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons