Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Betong och vallmokjolar

Annons

Konstnären bakom de stora bildvävarna, som nu fyller Borlänge konsthall, översätter konkreta intryck och föremål till drömlikt luftiga visioner.

Tekniken gör sitt till. Ulla Grytt väver med luft, låter ljuset sila genom glesa nät av ull och silke och i vissa fall genom invävda remsor av genomskinlig organza. Det ger skimrande effekter.

Till och med när hon i sina senare verk strävar efter större tyngd och gör sin tolkning av vågbrytares tunga former, känns det som om betongen lyfter och övergår till något magiskt. Vågbrytarna såg hon under en resa i Bulgarien, där de vältrade sig i havet som badande jättekroppar. Just den kraftfulla kroppsliga utstrålningen fascinerar. Betongen förvandlas i skira vävar, där konstnären målat på varpen, vävt och målat på nytt.

I Ulla Grytts verk ser vi det ofta förbisedda som något monumentalt - ogräset vid dikeskanten, vallmons sidentunna röda kjolar och blåsvart borstiga blomcentrum och den formfasta renfanan med sina gula knappar.

Roligt är hennes sätt att beskära motiven så att vi tvingas att se dem på ett nytt sätt. Stolens arm-stöd blir en form som lever ett eget liv. I Promenad i Kavalla dominerar en kvinnas raska fötter i motivets överkant och korresponderar på ett lustigt sätt med överdelen av ett kvinnohuvuds flygande lockar längst ner i nederkanten.

Ulla Grytt, född 1936, lät sig i unga år inspireras av föregångare som Viola Gråsten och Hannah Ryggen. Hon hyllar den textila vävkonstens tålmodiga långsamhet och lyssnar fram bilderna som växer i hennes inre.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons