Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avspänt, lekfullt förfinat

Annons

musik | klassiskt

FRÅN BEETHOVEN TILL SKRJABIN Alexandr Pashkov, piano

presentatör: Jan Hagenfeldt

publik: Cirka 70 personer

musik av Scarlatti, van Beethoven, Chopin, Skrjabin med flera

Aveny, Ludvika, 15/2

Rysk musikalisk utbildning har mycket hög nivå. Särskilt stor chanstagning var det därför inte av arrangören i Ludvika att tacka ja när förre Ludvikabon och impressarion Jan Hagenfeldt berättade om den pianist han kunde förmedla en konsert av, även om den 29-årige Alexandr Pashkov bara befinner sig i början av sin resa och bara har något tiotal konserter utanför hemlandet på meritlistan.

Doktorsexamen i musikvetenskap och solistexamen som pianist på konservatoriet i S:t Petersburg?

Jo, jo.

Scarlatti (inte den äldre, utan den något mindre namnkunnige sonen, Domenico) får tydligen också plats i ett program med namnet Från Beethoven till Skrjabin. Här visade Pashkov redan från början den avspända, lekfullt frånvarande hållning, som dominerade intrycken av hans musicerande. Lägg till detta ett mycket läckert anslag och hans benägenhet att i långa sekvenser spela utstuderat gracilt med bara rörelse från handleden och nedåt och summan blir en förfinad musiker för den som i likhet med denne recensent är beredd att ha överseende med ett lätt poserande.

I Beethovens sista pianosonat tillät han sig stora tempoväxlingar, hisnande rubaton och ganska genomgående en agogik som var nära det sentimentala överdrivandets. Men varför inte? Det var konsekvent utfört och hela exekverandet andades medvetna val. Resultatet blev ju också svidande vackert, åtminstone i de långsamma avsnitten och nykter redovisning var uppenbarligen inte Pashkovs kopp te.

Chopin skrev musik som passar Pashkovs kynne och preferenser. I en mördarsvår Grand Polonaise Brillante kunde tempot möjligen sänkts för ökad tydlighet, men också här ville Pashkov visa lejonklon. Och det var omöjligt att inte njuta och imponeras av uppvisningen.

Konsertprogrammet hade kronologisk uppbyggnad vilket tyvärr, i kombination med vad Pashkov hade valt av respektive kompositör, ledde till att konserten avslutades med bagateller av Debussy och Skrjabin och en vackert ornamenterad (av Pashkov själv?) evergreen som extranummer.

Beethoven eller Chopin borde fått sista ordet.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons