Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förflyttningar som binder samman

/

Förflyttningar och den rörliga människan är teman i Vägskäl 2016 som öppnar i Leksands konsthall.

Annons

Vägskälsprojektet är i sig ett fantastiskt initiativ. Under 19 år har verk av inte mindre än 650 nationella och internationella konstnärer visats i Leksand, projektet har fått ringar på vattnet och verken har även spridits utanför Sverige. Men Vägskäl är inte bara en konstutställning utan ännu mer en mötesplats för konstskapare från olika delar av världen, med workshops, samtal och föreläsningar.

Syftet är att "bygga broar mellan olika traditioner och låta olika genrer berika varandra" som det står i programförklaringen. Årets utställning som är ett samarbete mellan Leksands kulturhus och Konst i Dalarna har ett tema - transition/förflyttning - som vilar direkt på projektets fundament.

14 svenska och internationella konstnärer deltar med verk som på olika sätt belyser frågor om den rörliga människan. Det rör sig om faktiska förflyttningar, människor som tvinas lämna platser för att ta sig till nya, men också om inre förflyttningar i mänskliga landskap.

När jag besökte utställningen var den inte färdigbyggd. Man väntade bland annat på Lena Stenbergs stora träskulptur "Mobilitet" som lånat form av en samisk kåta. Hon berör i sina arbeten frågor om hem, tillhörighet och det vi bär med oss.

I utställningshallens ljusaste hörn arbetar Henny Linn Kjellberg med installationen "Stillbild". En ruin av tegel byggs upp på golvet, hängande ovanför, i transparenta trådar - en svärm av skärvor. Ett fångat ögonblick av en explosion. Det är både vackert och effektfullt, en bild av en tillvaro som gått i kras.

Knutte Wester deltar med flera verk i utställningen, två videoverk och en skulptur. Han arbetar kring teman om samhällets otillräcklighet att hjälpa utsatta, om samhällets strukturer som gör att orättvisor upprepas systematiskt. I ett verk har han arbetat med sjuåringar på ett barnhem i Riga. De har byggt ett monument där de gör de annars osynliga synliga. "Awaiting Transition" är en avgjutning av flickan L, en figur som med sitt lilla leende och nedvända blick träffar hårt i magen. Skulpturen hänger ihop med ett videoverk där Wester berättar sin farmors historia, om hur hon 100 år tidigare adopterades bort.

Vägskäl är i år tätt sammankopplad med Konst i Dalarnas projekt som går ut på att skapa kontakt med nyanlända konstutövare i länet. Konstären Thamer Al Zaidi från Irak är ett exempel på ett en konstnär som fångats upp genom nätverket. I sommar har han arbetat tillsammans med konstnären Gabriel Jonsson i ett residens där de båda arbetat i lera kring teman om förändringar och vad krig gör med människor. I Leksand visar Al Zaidi en byst av ett barn, ansiktets konturer är utsuddade, förlagan är en av alla bilder som spreds efter ett bombdåd i hemstaden Bagdad där flera hundra människor dödades.

Även om tematiken i Al Zaids skulptur - krigets konsekvenser - hänger ihop med Shwan Dler Qaradakis videoverk "Norwegian Code" är uttrycken varandras motsatser. Qaradaki håller (i lusekofta) en torr, men väldigt rolig, presentation i punktform om hur immigranter socialt ska anpassa sig för att passa in i det norska samhället. "Ta med eget dricka till festen - annars får du gå hem".

Ett annat verk som inte var färdiginstallerat när jag besökte utställningen var Kate Carrs ljudprojekt där hon i samarbete med ytterligare fyra konstnärer fångat ljud som förmedlar känslan av en plats. På en videoskärm får besökarna leta sig fram över jordklotet och trycka på länkar för att uppleva den utvalda platsen i ljud.

En av flera anledning att göra ett återbesök i konsthallen.

LÄS MER från DT Kultur.

Mer läsning

Annons