Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jens Runnberg: Larm för döva öron i 16 år - politikers jaktmotstånd har lett till ett enormt djurplågeri

Annons
Foto: Anders Jansson, Anders Wiklund

Jag glömmer aldrig känslan. Båda rådjuren var stora, men ändå var det som att köra in i bomull.

Först den isande, blixtrande insikten om vad som var på väg att hända, samtidig med insikten om att det inte skulle gå att göra något åt saken.

Sedan den lätta, nästan ljudlösa dunsen och därefter våldsamheten i följderna för djuret. Hur det kastades rakt framåt i vägens längdriktning, kanande, snurrande på den snötäckta vägbanan innan det stannade med förvridna vinklar på hals och ben.

En gång i Falubyn Gruvan, en annan i Vika. I Vika höll jag handen på dess bröstkorg när hjärtat stannade samtidigt som blodet rann ur rådjurets mun.

Jag släpade ned det döda rådjuret i diket, märkte ut platsen med en remsa och ringde in vad som hänt till 112.

Dessa djur har ljutit en snabb död. Värre är det för dem som i skräck haltat vidare på benpiporna och blivit insatsärenden för Anders Wiklund, ansvarig eftersöksjägare för Nationella viltolycksrådet i Falun, en samarbetsorganisation för Polisen, Naturvårdsverket och jägarorganisationer.

I mer än 15 år har  Anders Wiklund slagit larm om den obefintliga förvaltningen av viltstammen på Falu kommuns mark. Foto: Claes Söderberg

Det är ett hjärtskärande djurplågeri det handlar om; utvecklingen har gått stadigt åt fel håll och det har länge funnits en politisk lösning som ansvariga lokalpolitiker ignorerat.

Sviten 369, 380, 400, 445 och 501 är den förskräckliga talföljden för viltolyckor i Falu kommun 2013-2017. Nästan tio viltolyckor i veckan, alltså, förra året.

År efter år publicerar tidningen kartor över olyckorna med allt fler inritade punkter. 2017 blev det 501 stycken.

En rådjursolycka kostar enligt Wiklund i snitt försäkringsbolagen cirka 35000 kronor när bilen ska repareras. Förutom det förskräckliga lidandet för djuren och de blodiga, ångestfyllda upplevelserna för bilförarna uppgår alltså de ekonomiska kostnaderna till 17,5 miljoner kronor 2017.

Det är helt bortslängda pengar. Och räknar man på de fem senaste åren uppgår bilskadorna till 70-75 Mkr!

Anledningen till att det ser ut som det gör är politisk underlåtenhet. Det politiska jaktmotståndet har gjort att Wiklunds larm - en årlig följetong i dalapressen - klingat ohörda.

2002 var första gången Wiklund visade politikerna skillnaden mellan att aktivt jaktförvalta en avgränsad population rådjur och att passivt låta biltrafiken reglera dess numerär genom att låta bilar döda rådjuren i stället.

Längs ett kort avsnitt av en väg tog han 2001 hand om 20 trafikskadade rådjur och samma år fälldes ett i rådjursjakt i skogen intill denna väg. Året därpå höjdes jakttrycket till 18 fällda rådjur, vilket ledde till att rådjursolyckorna längs vägen minskade med 85 procent, till tre stycken.

Det är alldeles uppenbart att dagens situation är oacceptabel, och lika uppenbart att den har en praktisk, konkret lösning om makthavarna bara vill.

Wiklund misstänker att det helt enkelt finns ett politiskt motstånd mot jakt i Falu kommuns majoritet, i kombination med att politikerna inte kan något om vilt.

De förstår helt enkelt inte att en rådjursget som har gott om föda och inte blir störd är mycket stationär; hon och hennes killingar rör sig under sådana villkor i huvudsak på en en kvadratkilometer stor yta.

Om dag- och nattlegor ligger på ena sidan en väg och platsen för maten finns på andra sidan är det inte raketforskning att räkna ut vad som kommer att hända.

Falu kommun har i praktiken en slapp skogsförvaltningspolicy som gör att delar av kommunens marker är rena smörgåsborden för hungriga rådjur.

Buskar och sly tillåts breda ut sig, vilket trycker upp rådjursstammens produktivitet. I stället för en killing får getterna två och ibland tre.

Och sedan möter alldeles för många rådjur sina öden i de kofångare politikerna bestämt ska bli deras baneman.

Efter mer än tio års protester och larm från Wiklund fick han till slut dra sitt ärende inför nämndpolitikerna och berätta att det jaktförbud på kommunal mark som råder får hemska djurplågerieffekter och medför enorma kostnader.

Kommunen har lovat lyfta jaktförbudet, tillåta en kontrollerad jakt och inrätta en viltvårdsplan med åtgärder; exempelvis utfordring på platser som ger rådjuren rörelsemönster som inte korsar vägar där liemännen åker.

Politikerna höll med om att det är bättre att rådjursstammen regleras med jakt än med viltolyckor i trafiken.

Beslutet att inrätta en viltvårdsplan togs 2013. Sedan dess har ingenting hänt.

Jo, viltolyckorna har skenat iväg och blivit fler varenda år.

Det är ingenting annat än en djurplågeriskandal. Politikerna har anledning att skämmas för det lidande de förorsakat.

De har haft alla möjligheter att göra något, de lovade redan för fem år sedan att göra något, men de har skamligen underlåtit att följa upp sitt eget beslut.

Mer läsning

Annons