Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han är hemma från Pakistan

/
  • När floden Indus svämmade över tvingades människor upp på de landmassor som fortfarande var torra.  Foto: Privat 
  • Svante Nordström och Björn Svärd, brandman från Malmö, hjälps åt att montera reningsverket på ett sjukhusområde i Baseera.  Foto: Privat 
  • Värmen och fuktigheten i Pakistan var det mest påfrestande som Svante Nordström någonsin upplevt. Värst var det i Baseera där det tredje vattenreningsverket sattes upp av de svenska hjälparbetarna. Då var det var 40-50 grader och extremt fuktigt. Från vänster Tomas Magnusson, Mikael Bengtsson och Svante Nodström  Foto: Privat 

Annons

Efter att han har sovit ut träffar vi honom hemma i bostaden i Kvarnsveden. Ännu har han förstås inte hunnit sortera alla intryck.

- Det får ta den tid det behöver, säger han.

Men helt klart har han upplevt mycket under vistelsen som till stor del handlat om hårt arbete under extrema förhållanden. Översvämningarna har mer eller mindre helt slagit ut infrastrukturen, förstört vattensystemen och gjort ofattbara 20 miljoner människor hemlösa.

Det var den 14 augusti som Svante Nordström satte sig på planet till Multan i Pakistan tillsammans med sex andra svenska hjälparbetare.

Uppgiften var att sätta upp tre vattenreningsverk med kapacitet att försörja 18 000 personer med rent dricksvatten.

- När vi flög in över Multan såg vi vatten överallt, men när vi hade landat och kommit till vår första anhalt Kot Addu i Punjab var det i alla fall inte där fullt så illa som vi befarade, men hjälparbetet var fotfarande stort. Vattnet hade då börjat dra sig undan, säger Svante Nordström.

I Kot Addu satte de svenska hjälparbetarna upp två reningsverk. Problemet inledningsvis var att hitta vatten som var tillräckligt bra för att rena.

- Vi hittade till slut en borrkälla intill en brandstation och lyckades med hjälp av reningsverken få rent vatten. Vattenreningsverket levererade sedan 40-50 kubik rent dricksvatten varje dygn, säger Svante.

Han berättar att när reningsverket kom på plats, under fastemånaden ramadan, så var det rusning till tappkranarna varje kväll vid sjutiden.

Värmen och fuktigheten i Pakistan var det mest påfrestande som Svante Nordström någonsin upplevt.

- Värst var det i Baseera (en by i Punjab-provinsen), där vi satte upp det tredje vattenreningsverket. Då var det var 40-50 grader varmt och vatten överallt. Det var så fuktigt att huden i ansiktet blev skrynklig, som skinnet på fingrarna när man legat i ett badkar, säger Svante som säkert tappat 5-6 kilo i vikt under månaden.

På grund av det politiskt instabila läget hade han och de övriga svenskarna poliser som övervakade dem hela tiden. Under två dagar fick de inte gå ut sedan två självmordsbombare sprängt sig själva och 90 andra människor till döds.

När det var dags för Svante Nordström att lämna Pakistan var läget om möjligt ännu mer spänt på grund av hotet från den amerikanska fundamentalistpastorn Terry Jones att bränna Islams heliga skrift Koranen.

- Om han verkligen gör det kan det få hemska konsekvenser för hjälparbetarna, säger Svante Nordström, som på måndag är tillbaka på sitt vanliga arbete som brand- och räddningslärare i Kramfors.

Om de stora kontrasterna, att ena dagen vara i ett katastrofområde där läget är desperat för miljoner människor och den andra dagen vara tillbaka i tryggheten i Sverige, säger Svante:

- När man är på plats handlar det om att kunna fokusera på sin uppgift, och det har jag lärt mig efter många liknande uppdrag. Det man har upplevt får sedan ta den tid det tar att bearbeta.

Fakta: Svante Nordström

Yrke: Brand- och räddningslärare på Sandöskolan i Kramfors (veckopendlar).

Ålder: 46 år.

Familj: Två barn, Pernilla, 22 år, och Johan, 24 år.

Bor: I lägenhet i Kvarnsveden.

Intressen: Barnen, musik (spelar själv gitarr, munspel och saxofon), träning (cykla och springa) och skogspromenader (för att leta trattisar eller bara filosofera).

Mer läsning

Annons