Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Weners stora vision

Fjorton verksamma tränarår och med en färsk European Trophy-titel i bagaget.
Ändå näst intill okänd i Sverige.
DT-sporten mötte upp Mora IK:s nye starke man, Patric Wener, som i sin roll som huvudtränare och sportchef bär ansvaret för hur det mesta runt det sportsliga ska utvecklas i klubben.
Hans vision är glasklar.
– Att vinna Elitserien med Mora IK, konstaterar 43-åringen.

Annons

Eftermiddagens träningspass i FM Mattsson Arena är slut.

En knapp vecka återstår till säsongspremiären hemma mot Södertälje och Patric Wener har precis fått av sig skridskorna när vi möts utanför omklädningsrummen.

Vi går upp en trappa och slår oss ned i det så kallade Globenrummet.

– Pappa, pappa...

En liten blond lintott iklädd Moras matchtröja klättrar och klänger otåligt i händer och armar på Moras nye sportchef och tränare.

Sonen Nichlas har varit med i ishallen under dagen, men nu börjar rastlösheten krypa sig på.

Saft, och gärna något att knapra på, står betydligt högre på önskelistan än att vänta på att pappa ska bli klar med en intervju.

– Gå in till Peter, så ska du se att du får något av honom, säger Patric med ett leende.

Efter viss tvekan köper Wener junior förslaget och försvinner iväg bort mot Mora IK:s kansli.

För att bena ut hur Patric Wener hamnade här, i en skinnfåtölj i FM Mattsson Arena, får vi gå tillbaka långt i tiden.

Ishockeyn började han med i de tidiga ungdomsåren, och som uppväxt på Norrstrand, mitt i centrala Karlstad, var det förstås Färjestad som var klubben som låg närmast till hands.

Såväl ungdoms- som junioråren tillbringade han i föreningen, men ända upp i a-laget tog han sig aldrig.

– Jag var center och a-laget hade Bengt-Åke (Gustafsson), (Thomas) Rundqvist, Lasse Karlsson och (Daniel) Rydmark som centrar, så jag hade ingen chans att vara med där, minns Wener.

Alternativet blev att spela division 1-hockey i klubbar nära hemstaden.

Första anhalten blev Forshaga IF – en klubb där Wener tretton år senare även skulle göra debut som tränare.

Vem var du på isen?

– Jag gillade Bengt-Åke Gustafsson, det var min favoritspelare på den tiden. Men även Börje Salming... Jag tror att jag försökte kopiera Bengt-Åke på vissa grejer, även om han låg på en helt annan nivå.

Det märks att miljön och profilerna i Färjestad har gett inspiration till mycket av det som Patric Wener tagit sig för inom hockeyn.

Tränargebitet kom han in på efter att ha fått vara med som assisterande under Bengt-Åke Gustafssons och Bo "Kulon" Lennartssons hockeyskola.

Intresset hade dock väckts flera år tidigare, under juniortiden i Färjestad, då en annan av klubbens profiler höll i a-laget.

– Conny Evensson var en otroligt bra och stor ledare och jag kände väl att jag också skulle vilja göra som honom någon gång.

1996 spelade Patric, efter gamle storbacken Tommy Samuelssons inrådan, en säsong i den österrikiska andraligan.

Under den perioden träffade han sin nuvarande fru, Claudia, som året därpå följde med till Sverige.

Sitt första seniortränarjobb fick han i Forshaga 1998, då han mitt under säsongen fick hoppa in som huvudansvarig.

Efter ett par år i Sverige började dock Claudia längta hem, och paret bestämde sig för att bosätta sig i Österrike.

Ett beslut som, skulle det visa sig, fick fart på Patrics tränarkarriär på allvar.

Till en början var det dock tufft.

– Jag började spela igen, för det var ju ingen som visste vem jag var som tränare.

Totalt blev det fem säsonger som spelande tränare i tredjeligan.

Hjulet var dock i rullning och Wener började arbeta sig upp genom divisionerna.

Tiden var utvecklande.

– Jag tyckte det var väldigt bra att komma iväg och se något annat än svensk hockey.

Mest lärde han sig de sista tre åren i Red Bull Salzburg, där han fick jobba under kanadensaren Pierre Pagé, med 13 säsonger i NHL på meritlistan.

– Vi hade en väldigt bra relation. Han var min chef, sportchef och huvudtränare och är nog lite av min mentor fortfarande. Vi har bra kontakt och ringer varandra. Att ha en så rutinerad tränare att bolla idéer med känns bra. Han har gett mig otroligt mycket.

Har du förändrats som person?

– Jag har lärt mig mycket och har nog mycket bättre självförtroende nu. Jag är inte rädd för att göra grejer som jag kanske inte hade vågat innan.

Som vad då?

– Ta ett sådant här jobb till exempel. Att vara sportchef och huvudtränare i en allsvensk klubb är inte så jäkla lätt. Hade jag inte fått de erfarenheterna hade jag nog inte hoppat på jobbet.

Tror du att du är annorlunda än andra ledare i allsvenskan?

– Ja. Min chef säger att jag är helt annorlunda jämfört med vad han har sett i många år i Sverige.

– Andra idéer, annan spelfilosofi, annat ledarskap... Det är svårt att se det själv. Jag är ju den jag är.

Jag har förstått att den personliga kontakten är viktig för dig?

– Jag gillar att veta vem människan som spelar för mig är. Som ska gå i krig med mitt lag mot olika lag. Vet jag mycket om hur människan fungerar, så är det lättare att vinna matcher med honom.

Sonen Nichlas kommer tillbaka in i rummet med klubbdirektören Peter Hermodsson, som försett ynglingen med kex, i släptåg.

– Jag ville bara kolla så att du visste vart han var, förklarar Hermodsson.

– Det var jag som skickade iväg honom till dig, replikerar Wener och allmänt skratt utbryter.

– Du ser ju hur familjärt det är. Så här var det ju inte i Red Bull, där var det bara business. Så här är det varje dag. Det är hårt och mycket jobb, men ändå avslappnat, fortsätter Wener när klubbdirektören lämnat rummet.

Att han trivs går inte att ta miste på, även om rollen som tränare och sportchef förstås tar sin tid.

– Tolv till femton timmar om dagen, minst, funderar han.

– Men för mig var det viktigt att få ett helhetsansvar, alltså sportchef och huvudtränare. Då bestämmer jag min trupp och filosofin för sporten. Nu har jag satt min tränarstab med folk jag litar på. Jag tar mycket råd från dem och lyssnar mycket på mina medarbetare. Men någon måste ju ta besluten.

Är du ett kontrollfreak?

– Nej, det tycker jag inte, men absolut måste man ha kontroll som huvudansvarig. Jag gillar att ha ansvar och har alltid fått och tagit det, hela livet egentligen.

Att som "utböling" komma till Mora och ta över det som lokalt förankrade starka krafter som Jan Simons och Johan Sares byggt upp sedan urminnes tider, är självklart inte en helt enkel uppgift.

– I början kände jag av det lite. Just att "det var bättre förr". Simons och Sares och de här har ju byggt upp traditionen och gjort ett kanonjobb – m e n de har ju aldrig vunnit ett stort mästerskap. Vi vill ju komma dit och är inte nöjda med att vinna allsvenskan om några år, eller när det kan bli.

Har du känt ett motstånd?

– En osäkerhet skulle jag säga. Alltid när man kommer som ny till ett litet ställe som Mora, kan man få höra att det var bättre förr. Men fakta är ju att de aldrig vunnit SM-guld på a-lagsnivå någon gång, så det kan inte ha varit bättre förr.

Hur vänder man på tvivlare?

– Man måste ju vinna matcher, så är det ju bara. Men det är många som varit här, som har tvivlat på oss, och tittat på träningar och matcher. De har vi övertygat helt klart. Så vissa människor har vi vänt på. Men inte riktigt alla... (skratt)

Med ovanstående rader i bakhuvudet är det inte svårt att lista ut vad Patric Weners vision är.

– Att vinna Elitserien med Mora IK. Sedan om det tar fem eller tio år... det får liksom växa. Ekonomiskt och sportsligt. Organisationen måste växa och hallen måste växa. Allt måste växa.

– I år vill vi vara ett topplag i allsvenskan. Så länge vi är skadefria tror jag att vi har chansen att vara med längst fram, ett till fem någonstans där. Om två-tre år vill vi upp i Elitserien.

Det är tuffa mål.

– Ja, men annars tycker jag inte att man ska hålla på med det här jobbet. Jag har alltid hatat att förlora, och kan inte ens förlora när jag spelar kort. Alla som känner mig säger att jag är en riktig vinnarskalle.

Varför är du rätt man att styra den skutan?

– Enligt klubbdirektören har jag ett nytänk och ett nytt ledarskap...

...men vad tycker du?

– Jag håller nog med. Om jag tittar på mig själv utifrån, så har jag ändrat mitt ledarskap och min ledarfilosofi mycket på grund att jag har fått vara utomlands och jobbat med många intressanta och bra coacher och ledare under tolv års tid.

Säsongen i Mora blir Patric Weners fjortonde som verksam hockeytränare. Det hittills största han varit med om, menar han, är segern i European Trophy som assisterande coach ifjol.

Hur skulle det stå sig att ta upp Mora i Elitserien?

– Det skulle nog vara ännu större för mig. Nu är jag huvudtränare och sportchef och kan påverka till hundra procent.

– Men vinner du något har du alltid en bra organisation bakom dig. Man vinner aldrig själv. Vinner vi så vinner vi tillsammans.