Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Visst har jag en slags tro"

Kerstin Davidsson lämnade Svenska kyrkan i unga år och sökte sig till en frikyrkoförsamling. Sedan dess har hon även lämnat den och nu funderar hon att gå med igen.
För Marianne Lundin har det alltid varit naturligt att vara med i Svenska kyrkan.
– Det hör liksom till att vara med i kyrkan, säger hon.

Annons

Enligt kyrkoherden Robert van Aarem är det mest äldre som är med i kyrkan, de unga är mer benägna att kliva av.

Redan på 50-talet lämnade Kerstin Davidsson Svenska kyrkan i samband med att hon sökte sig till en frikyrka. Detta var i samband med lite av en livskris som hon fann tröst i frikyrkan. Hon var sedan med där i cirka 20 år innan hon lämnade även den.

– Jag hade en son som var svårt skadad efter en trafikolycka och under de tio månader som han vårdades på sjukhus innan han avled, var det inte en enda från församlingen som hörde av sig. Då insåg jag vad det handlade om och lämnade den, berättar Kerstin Davidsson.

Efter att hon för snart 40 år sedan lämnat frikyrkan har hon aldrig gått tillbaka till Svenska kyrkan.

– Jag har funderat på det många gånger och har i grund och botten en tro och känner väldigt starkt för kyrkan, men det har aldrig blivit av att jag gått med igen, säger Kerstin.

För Marianne Lundin är det nära nog tvärtom. Hon har varit med i Svenska kyrkan hela sitt liv och trivs väldigt bra med att gå på det som kyrkan arrangerar, som andaktsstunder på äldreboendet i Äppelbo eller i kyrkan.

– Jag tycker väldigt mycket om den musik som spelas i kyrkan, påpekar hon.

Men någon djup tro ligger inte bakom hennes ställningstagande, snarare en tradition och att det helt enkelt ska vara så.

– Visst har jag en slags tro, men det är nog den jag fått med mig som barn i söndagsskolan, säger Marianne Lundin.

Några funderingar på att det kostar några kronor har hon inte, däremot Kerstin Davidsson är lite tveksam att gå med, med tanke på att det kostar en slant.