Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vintern svår årstid för EU-migranterna

Barn som sover i bilar, dåligt med mat och långa dagar som i bästa fall resulterar i ett par hundralappar.
DT har träffat EU-migranter som befinner sig i Dalarna

Den gnistrande frosten har bytts ut mot iskall slask och fukt som tränger igenom de tjockaste klädlager. De romer som försörjer sig genom att tigga utanför mataffärer i Dalarna har en svår utmaning i att hitta värme och tak över huvudet för natten. Många bor i bilar och en del turas om att sova för att hålla motorn i gång för värmens skull. Något större läger tycks inte finnas i Dalarna, utan människorna bor utspritt.

Arilka från Bulgarien sitter utanför City gross i Falun och har nyligen blivit tillsagd av butiksinnehavaren att sitta utomhus och inte innanför dörrarna. Hon kom till Sverige för två månader sedan tillsammans med sin man. De fyra barnen är hemma i Bulgarien. Tre av dem bor fortfarande hemma och går i skolan.

– Det var meningen att vi skulle plocka bär, men jag skadade handen och när jag kunde jobba igen var säsongen slut, berättar hon.

Dennis Demirovic från föreningen Unga romer i Dalarna hjälper till som tolk och fungerar även som en bra dörröppnare. Många blir glada över att prata romani, även om dialekten skiljer sig. En del vill inte prata alls.

Arilka säger att hon och hennes man bor i sin bil. På natten vakar mannen och håller motorn i gång medan hon sover. De har fått kontakt med två andra familjer som håller till på samma ställe. Det känns tryggare då och det blir en gemenskap. De flesta svenskar är trevliga och hjälpsamma, men det finns undantag.

– Det har varit några som har åkt moped runt bilarna och kastat saker på oss.

Om hon kunde samla tillräckligt med pengar för att hyra en billig lägenhet eller liknande skulle hon överväga det, även om det skulle innebära mindre pengar att skicka hem. Helst av allt skulle hon jobba, att tigga ger bara ett par hundra kronor om dagen.

– Jag är inte rädd för att jobba. Vi ljuger inte och vi stjäl inte, vi är här för att överleva. Hade det varit bra i Bulgarien skulle vi aldrig ha kommit hit och förnedrat oss, säger hon.

30-åriga Anelia, som vi träffar utanför Ica Maxi är en av de som haft tur. Hon har tak över huvudet, men det är så långt bort som Kopparberg.

– Vi bor i ett gästhus som en snäll man har, säger hon.

De flesta vi pratar med har dock stora problem att skaffa tak över huvudet. Och alla berättar samma bakgrundshistoria: De kom för att plocka bär från början och sedan har de blivit kvar för att försörja sig med tiggeri.

Utanför Rusta står Evrosina Gitsova, som kommer från den bulgariska orten Simitli och är i Sverige med sin son, hans fru och deras tre barn. Två av dessa är elva och tolv år gamla och familjen bor i en minibuss.

– Vi fick bo tillsammans med några vi träffade för ungefär en månad sedan. Innan dess hade vi ingenstans att bo alls, säger hon.

Vad gör barnen på dagarna?

– De gör inget. Leker och sover i bilen, det är allt. Det vore bra om de kunde gå i skolan. Vi har bett om hjälp i kyrkan, men de kunde inte göra något sa de.

Pengarna de samlar ihop ska bland annat gå till hennes andra son, som skadat sig på ett bygge. Det är svårt att få både bostad och jobb – såväl i Sverige som hemma. Folk blir misstänksamma när de hör att de är romer.

– Folk pratar om att vi har pengar och stora hus i Bulgarien. De är välkomna att hälsa på, säger hon.

Hennes äldsta barnbarn Peter ansluter efter en stund. Han är 21 år och kan prata engelska. Säsongen till ära har han en tomteluva på sig.

– Hittar jag jobb vill jag stanna här för alltid, säger han.

Men just nu handlar det bara om att hålla kroppen varm och få pengar till mat.