Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Veden i litteraturen

Annons

Göran Greider om att köra in sommarens vedskörd inför vintern:

"Det uppstår en vemodig klang, en höstlig sång, när träna träffar plåten. Och på sätt och vis sörjer jag nästan vedtraven när den nu blir mindre och mindre"

Göran Greider om att avreagera sig:

"Men långt ute i periferierna, / under de tankfullaste himlarna, / hugger de verkliga EU-motståndarna ved. / Och de vet vad som gäller: / total, likgiltig ensamhet.

Med ett enda hugg / klyver de Europatanken. / Sedan rätar de på ryggen."

Norska poeten och skogsarbetaren Hans Börli:

"Doften av färsk ved / är något av det sista du kommer att glömma / när slöjorna dras för.

Doften av vid, färsk ved / under savningstiden på våren: / Det är som själva Livet går förbi / barbent / med dagg i håret.

(...)

Och du vet, lätt som / sunnanvinden genom sinnet, / att fortfarande finns det saker / att lita på i världen"

Kjell Askildsen, Norges främsta novellförfattare, är en inbiten vedentusiast. Han har berättat hur han kan hugga ved i timmar, för att han tänker så bra då.

Dan Anderssons dikter från kolmilan och timmerkojan skulle kunna kulturminnesmärkas. Det handlar inte om att värma huset, men kolmilan och livet runtikring kräver stora mängder ved.