Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Värmebad i insjö blev kallsup för liten kommun

Det skulle bli hundratalet "drömstugor", camping, restauranger och varmt bad i sjön året om. Men planen för ett attraktivare Smedjebacken slutade med en inbryggad badplats och några grader varmare vatten under sommarhalvåret.

Det är september 2009. I Smedjebackens kommunhus smids stora planer. Med sex av tio röster i senaste valet förklarar kommunalråd Leif Nilsson (S) för de drygt hundra åhörarna hur han ska sätta Smedjebacken på kartan. Vid sin sida har han linblonde Pigge Werkelin och tillsammans lanserar de projektet "Heros strandby". Werkelin och C/o ska stå för de kommersiella investeringarna. Nilsson ska med kommunala medel frambringa det unika som ska locka turisterna till Smedjebacken: Ett värmebad.

Idén har han själv kläckt året innan. Med överskottsenergin från Ovakos stålverk vill Leif Nilsson värma upp sjön Barken, strax utanför Smedjebackens centrum. Vem som efterfrågar värmebadet är oklart och bara år tidigare hade kommunens ekonomi varit i fritt fall och man tvingats ta nödlån av staten. Men nu har läget förbättrats något.

Pigge Werkelin går igång på projektet. Han vill sammanfoga värmebadet med det egna konceptet "Drömstugan", de kluster av lådliknande bostadsrättshus han etablerat på Gotland. Tillsammans är de ett omaka par: socialdemokratins starke man i Bergslagen och serieentreprenören tillika relationsexperten i Expressens Manspanelen.

Ett år efter första informationsmötet tar badvisionen konkret form. Under ett möte med ortens företagare förklarar Nilsson och Werkelin att projektets står och faller med att det blir exklusivt och unikt. Badet måste därför vara varmt året om. Det får inte stanna vid en halvmesyr! I DT varnar Nilsson att allt annat än full satsning kommer att leda till "misslyckande och bortkastade pengar".

Werkelin har ordnat fram inbjudande illustrationer. En bild avtecknar Prästabadet i vinterskrud med en stor bassäng i Barkens istäcke och Pigges drömstugor i bakgrunden. Ett par besökare åker förbi på skridskor, ett annat leker avklätt i det varma vattnet bredvid.

Men alla är inte lika begeistrade. Närboende undrar hur det är att bo med 150 drömstugor runt knuten och någon teknisk lösning för att värma vattnet året om finns ännu inte. Framförallt ifrågasätts att man inte vet vad kalaset kommer att kosta. 20 miljoner kronor har diskuteras – stora pengar för en liten kommun som Smedjebacken.

Hösten 2011 ger projektet till sist den lokala S-avdelningen kalla fötter. Vid ett möte genomfört utan Leif Nilssons medverkan tas beslutet att dra ur proppen. Trots långt gångna planer med Pigge Werkelin säger man nu tvärt nej till storsatsningen. Själva varmbadet vill man dock fortsatt ha, men bara under sommarmånaderna.

Här har kommunledningen alltså ett gyllene läge att helt skrota projektet. Men Leif Nilsson är inte nöjd med partikamraternas beslut. Drömmen om strandbyn och inflyttande barnfamiljer är på väg att rinna honom ur händerna.

I investeringsbudgeten för 2013 får smedjebacksborna äntligen veta vad värmebadet är tänkt att kosta. Som årets enskilt största satsning avser kommunledningen gräva ner fem av totala 16,5 miljoner kronor i badet.

Den folkliga reaktionen är inte nådig och 2000 personer – var femte invånare – skriver snabbt under en protestlista. Under ett fullsatt dialogmöte pressas Nilsson: Varför satsas inte pengarna i äldreomsorgen som går på knäna? Hur kan vi ha råd med ett prestigeprojekt när vi lånar pengar för att rusta skolan? Vi vill ha en folkomröstning!

Nilsson härdar ut – Smedjebacken måste utvecklas.

I fullmäktige släpar C, M och MP Leif Nilsson genom ett 2,5 timme långt och plågsamt korsförhör. Men med stöd av V och SD – och med hela S-gruppen i ryggen – klubbas förslaget igenom. Värmebadet blir av.

Efter ett antal förseningar står badet nu sedan några veckor klart. De fem budgeterade miljonerna räckte förstås inte utan fick kompletteras med nya 2014. Med totalt nio miljoner kronor har värmebadet svarat för en fjärdedel i kommunens investeringsbudgetar åren 2013-2014. Under samma period har kommunledningen genomdrivit impopulära besparingar och tvingats teckna nya lån för att finansiera en ombyggnation av skolan.

Vad det kostar att driva badanläggningen vet man fortfarande inte. När ledarredaktionen besöker Prästabadet har fjärrvärmepumparna gått på högvarv i flera dagar för att kalibrera utrustningen. I bassängen är vattnet tre-fyra grader varmare än i sjön.

Att vilja utveckla sin kommun är förstås behjärtansvärt. Men med värmebadet har S i Smedjebacken gått bortom rim och reson. Leif Nilsson tog en från början orealistisk idé och förstorade den till övermäktighet. I stället för att lyssna till motståndet pressades likväl en bantad satsning igenom.

Men allt har också ett pris. I valet 2014 tappade S sju mandat i fullmäktige och Fredrik Rönning, som eftertätt Leif Nilsson som kommunalråd, har pekat ut värmebadet som en förklaring till jättetappet. Man kan själv bege sig till badet och fråga sig om detta var tillräckligt högt.

En fråga dröjer sig kvar: Vem flyttar till en kommun för ett värmebads skull?