Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världssimmerskan tänkte begå självmord

Från nästan oövervinnerlig världsstjärna i simning till den trasiga människan som vara bara steget från att gå och dränka sig. Simmerskan Emma Igelström, med rötter i Malung, berättade både fängslande och gripande om ett liv som verkligen gått i en berg- och dalbana

Annons

Emma kom till Malung och höll två föreläsningar på fredagen. På förmiddagen var det cirka 300 personer som hade bänkat sig i Orrskogen för att lyssna till hennes livshistoria. På eftermiddagen framträdde Emma I Olnispagården Sälen.

Då hade Emma först sett sig om i Malung, tillsammans med sina två Malungsguider, Sten-Inge Eriksson och Christer Busk, som är gamla idrottskamrater med hennes pappa Björn.

Hon tittade bland annat till Skinnarbadet där hennes pappa växte upp och hon själv som barn lärde sig simma tillsammans med farmor och farfar, som förestod det kommunala badet och tvätten.

– Jag har mycket känslor för Malung. Som liten hälsade jag på farmor och farfar både här vid badhuset och i sommarstugan ute vid Hånäset. Sedan har det också blivit en del skidsemestrar i Sälen, säger Emma då hon tittar till pappas gata, badhuset och villan där farföräldrarna bodde.

Hon berättade att det var farmor, bröstsimmerska med SM-medalj år 1936, som först hade tagit med henne till simhallen och på så sätt startade en karriär som ledde till att Emma bäst i världen och historisk som första kvinnan att simma under drömgränsen 30 sekunder på 50 meter bröstsim.

– Min första simtävling gjorde jag som sexåring. Redan i den första tidningsartikeln som skrevs om mig så förklarade jag att jag skulle bli bäst i världen.

Genombrottet kom hastigt. Redan som 14-åring vann hon sitt första SM och sedan EM. På någon månad gick hon från att jaga idolernas autografer till att simma fortare än idolerna.

– Men jag var bara ett barn, plötsligt hela Sveriges guillegris, och inte alls förberedd på hur det skulle bli. Jag kom hem till Karlshamn med tåget och det har fulla perrongen med folk, och jag tänkte oj, vad händer här då. Det var bara det att alla väntade på mig.

Framgångarna i bassängen blev allt större. Emma vann allt, blev VM-drottning, slog drömgräns.

Samtidigt drogs hon med ätstörningar, som kanske utlöstes av tränaren som sagt att hon var för tjock för att bli bäst i världen. Problemen blev allt större.

Inför ett VM-lopp i Barcelona hade hon ångest, började hyperventilera strax före start och höll på att få panik. Något senare vaknade hon med en enorm smärta i bröstet.

– Jag var säkert på att jag hade fått hjärtinfarkt. Det var en panikångestattack och läkarna talade om för mig att nu var det inte fråga om OS-satsning, utan om att överleva eller inte. OS-drömmen kraschade.

Simkarriären var över och med samma prestationskrav på sig själv gick hon in i en civil karriär inom finansvärlden. Det blev inte bättre, snarare värre. Nu hade också alkohol kommit in i bilden, som ett medel för att slappna av.

– Jag trivdes inte, kände mig otillräcklig och hade ständigt dåligt samvete. Hösten 2010 hade jag bestämt för att ta självmord. Jag skulle gå och dränka mig, men räddades i sista stund av en kompis.

–Samtidigt blev det en vändning i mitt liv. Plötsligt fick jag tillbaka känslan av att jag skulle bli bäst, inte bäst i världen utan bäst på att vara Emma och må bra.

Där är Emma i dag och lever efter tre ledord:

Att acceptera sig för den man är.

Att vara tacksam för det man har.

Att ha modet att att tycka att man duger och räcker till.

Avslutningsvis berättade Emma att hon tagit upp simningen igen och tränar regelbundet.

– Nu är simningen roligare än någonsin och i höst ska jag börja tävla igen. Nyligen simmade jag på träning under drömgränsen 30 sekunder för tredje gången i livet. Och jag har en dröm om att kanske kunna vara med i OS 2016.

OS-drömmen som sprack kanske ändå kan bli verklig.

Annons