Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdefulla material förstörs när skola rivs

Nu rivs den gamla skolan i Islingby, men inte bit för bit som Falubon Ola Malm helst sett att man hade gjort.
– Huset är byggt med stortegel, ett tegel inte tillverkas längre och som många efterfrågar i olika sammanhang, Det är murat med kalkbruk och mycket enkelt att knacka ner, sten för sten, säger han.

Annons

Ola Malm anser att det är rätt att skolan rivs, men han gillar alltså inte sättet som det görs på.

– Det finns flera hus i Borlänge med samma byggnadsstil och från samma tidsperiod som skolan i Islingby. Skolan i Mjälga är till exempel nästan identisk, lägg pengarna på att bevara den, säger han och fortsätter:

– Det hade kostat oerhörda summor att få skolan i Islingby i användbart skick. Bara att byta ledningar och stammar så att det hade gått att värma upp huset till ett vettigt pris hade medfört stora kostnader.

Ola Malm är känd bland annat för att han har flyttat och rustat upp den gamla skyttepaviljongen i Falun. Han har ett genuint intresse för gamla hus och byggnadsvård, som bland annat har resulterat i högskolekurser i ämnet. Han lärde sig träindustrin från grunden under åren som han drev Mobergs maskinaffär i Borlänge och då bland annat sålde maskiner till träindustrin.

– Morfar var byggmästare, så det ligger i generna, och jag tycker om att bygga och är dessutom vetgirig, säger han som svar på frågan varför han engagerar sig i gamla hus och just nu framför allt skolan i Islingby.

– Jag anser alltså att det är rätt att riva skolan, den ligger ju också lite udda, men jag tycker inte att det är så kul att man tar ner den med grävmaskin. Det är tvärtom ganska tragiskt. Det hade varit mycket enkelt att plocka ner huset sten för sten, så att teglet hade kunnat användas vid renoveringar i andra gamla hus, säger han.

Ola Malm framhåller också andra skäl till att välja ett mer försiktigt rivningssätt.

– Mycket av det som ingår i skolhuset går att använda och har en efterfrågan, inte bara storteglet utan också till exempel bjälkarna i bjälklagret, men dessutom finns det andra vinster man kan göra, både samhällsekonomiska och miljömässiga, säger han.

– Det finns ju ett pris på den här rivningen som förmodligen inte är lågt. Man ska mala ner alltihopa, skilja på järn, trä och sten och sedan ska det deponeras eller användas som fyllning, och det kostar.

Han tycker att det är särskilt vid sådana här tillfällen att tänka efter före.

– Ja, innan man så att säga sågar ner eken. Man pratar ju ibland om att det inte finns några enkla jobb som skoltrötta ungdomar eller arbetslösa kan ta, men i det här fallet hade man faktiskt kunnat göra ett projekt av rivningen, som hade känts meningsfullt för dem som skulle göra det. Dessutom hade det varit miljömässigt riktigt, inget buller, mindre damm och materialet hade gått att använda, säger han.

Ola Malm vill också föra upp diskussionen om värdet av att bevara gamla hus till en annan nivå än vad som han anser ofta är fallet.

– Ja, det blir lätt mycket pajkastning och felaktigheter i debatten. Jag efterlyser bättre förundersökningar så att alla på ett enkelt vet vad man har att ta ställning till. Det finns ju en mängd aspekter att ta hänsyn till när ett förslag kommer upp om att riva ett gammalt hus, säger han.

Han tar som exempel en byggnads värde, som dokument och informationsbärare.

– Ja, det finns ju många sätt att värdera en byggnad som skolan i Islingby, byggnadshistoriskt, byggnadsteknikhistoriskt, arkitekturhistoriskt, socialhistoriskt och personhistoriskt för att nämna några, säger han, och fortsätter:

– Men utöver dessa faktiska värden finns också miljöskapande värden och upplevelsevärden förknippade med gamla hus, som till exempel Rivolibiografen för mig när jag minns matinéerna när jag var liten.

När Ola Malm talar om byggnader med teknikhistoriska värden i Borlänge tänker han första hand på Ljungbergshallen, den gamla fabriksbyggnaden i Kvarnsveden som finns på World Monuments Funds lista, en lista med 100 kulturobjekt i världen som anses vara mest hotade av förstörelse och värda att bevara.

– Jag tycker absolut att man borde försöka hitta ett sätt att bevara hallen, flytta den så att man kan se konstruktionen. Den är ju unik, byggd med samma teknik som Eiffeltornet i slutet av 1800-talet, säger han.

Om han tycker att det är finns skäl som försvarar att man river Islingby skola, så tycker han inte att den gamla stationsbyggnaden i Ornäs ska gå samma öde till mötes.

– För det första är det enkelt att flytta huset ett antal meter från järnvägsspåren och för det andra är det säkert lätt att hitta någon som vill köpa det, eller så kan huset användas det för något annat ändamål. Men det allra viktigaste skälet att bevara huset är förstås för att det inte längre finns något liknande stationshus kvar i Falun-Borlängeområdet. Alla som fanns är borta, säger han och kommer tillbaka till utgångspunkten för sitt engagemang.

– Jag anser att man aldrig ska riva eller ta bort någonting överhuvudtaget innan man verkligen har tänkt igenom vad det innebär, alltså inte innan man har fått svaret på frågan vilka värden som riskerar att gå förlorade, säger han.