Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vår kära vän har lämnat oss – minnesord över Inga-Lill Tägtström

Inga-Lill Tägtström, Solna, vår kära vän har lämnat oss. Inga-Lill var bördig från Insjön och hon var dotter till Erik och Karin Tägtström i Insjön.

Hon föddes på Mora Lasarett och tillbringade sina första år med sin mamma i Våmhus. Först när hon var i fyraårsåldern flyttade de till deras nybyggda hus i Insjön, där hon fick lära sig svenska, för hon talade bara Våmhusmål. I Våmhus fanns också hennes kära moster och morbror, Mait och Viktor Vretman. Hos dem tillbringade Inga-Lill sina ferier och sommarlov och för det barnlösa paret blev Inga-Lill som en dotter. Hon hade inte glömt sitt Våmhusmål utan det var den dialekten som talades hemma i det Vretmanska huset. Hennes morbror Viktor var bror med Martis Erik (Jerk) Vretman som i USA blev Eric Wickman, ”Busskungen”, som år 1930 grundade Greyhound Corporation.

Inga-Lill blev min bästa väninna i 12-års ålder och sedan dess har vår vänskap bestått ända till hennes sista andetag. Vi gick på Samrealskolan i Leksand och Inga-Lills klassföreståndare hette Karin Borg som blev en förebild för henne. Hon undervisade i engelska, tyska och franska. Efter realskolan fortsatte Inga-Lill sina studier på Handelsgymnasiet i Falun för att avsluta sista klassen på Handelsgymnasiet i Göteborg. Här kom hennes språkkunskaper till pass när hon fick lära sig handelskorrespondens.

I slutet av 1960-talet flyttade Inga-Lill till Stockholm där hon hade olika anställningar, bland annat hos Skandiakoncernen samt inom resebranschen för Hans Erik Börjesson som sedermera blev ägare till Green Hotell i Tällberg. Också Mats Ekdahl, chefredaktör och författare, som var hennes vän, vittnar om hennes stora intresse för språk och resor. Genom sitt jobb hos HEB-resor förstod Inga-Lill charterpionjärernas insatser för att allt fler människor skulle få chansen att kunna resa.

Inga-Lill var en mycket god och trogen vän. Hon var vänligheten själv, med en underbar humor. I telefonsamtal på senare tid talade vi ofta om våra bedårande mammor som alltid ställt upp för oss och den tacksamhet vi kände. De var mycket sykunniga och försedde oss alltid med senaste modet i klädväg. Ett intresse som Inga-Lill behöll livet ut.

Med dessa rader vill jag hedra Inga-Lill och säga att alla vi som varit hennes vänner har förlorat en mycket kär vän som vi inte glömmer. Vi ska alltid minnas henne som en god människa i våra liv. Hennes stoft ska komma hem till Insjön. Den sista vilan får hon i hembygdens famn.

Ingrid Dutzek Johansson