Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vaniljyoghurten faller Rafael i smaken

Det är två gamla vänner som träffas igen, Bertil Wennberg från Hedemora och Rafael Reyet ole Moono från Tanzania.
Vänskapen började med ett studiebesök på Grådö mejeri och har genom åren utvecklats till ett samarbete för att ge massajerna en utkomst inom mejeribranschen.

Annons

Rafael Reyet ole Moono landade i Sverige i lördags, och kommer att stanna cirka en månad. Bertil är värd under besöket och bland annat blir det ett besök på Leksands folkhögskola. Och kanske en tur inom Nusnäs för att titta på dalahästtillverkningen.

I dag står en rundvandring inne på Grådö mejeri på programmet, innan de åker vidare mot Visthusboden i Stora Skedvi. Men innan det är dags sitter de ned en stund i mejerimuseet och tittar på bilder från tidigare besök.

Bertil bjuder Rafael att smaka av vaniljyoghurt och filmjölk. Han häller upp lite av yoghurten i en mugg.

– Det är gott, konstaterar Rafael.

Första gången de träffades var 1997. Rafael, som tillhör massajfolket, deltog tillsammans med en dansgrupp på Falu Folkfestival. Bertil, som jobbade på Grådö mejeri fick i uppdrag att guida gruppen på sin arbetsplats.

Resten är vad man brukar säga historia.

Bertil fick uppdrag att hjälpa massajerna att starta ett mejeri och för fem år sedan invigdes Bertil Maasai Dairy i Engaruka.

Massajerna är ett nomadiserande herdefolk. Mjölken från korna är ett av deras viktigaste livsmedel, men som även uppskattas av andra.

– Alla vet att om de köper massajmjölk får de en bra produkt. Och vi har en större mjölkproduktion än vad vi gör av med, säger Rafael och berättar att man nu vill bygga ett mejeri även i Handeni , cirka 60 mil söder om Engaruka.

– Vi vill skapa ett massajiskt center för mjölkprodukter för att kunna nå en större marknad.

Rafael Reyet ole Moono är en av de äldste inom sin gemenskap.

– Det innebär inte att jag bestämmer. Men de äldste kan sammankallas för att ge råd i olika frågor.

Han är också engagerad i folkrättsorganisationen "Imusot e Purka" där han är en talesman för sitt folk. För massajerna är mer än den traditionella turistbilden av mannen i bushen, betonar Rafael.

Det här är Rafaels fjärde besök i Sverige. Och trots stora kulturella skillnader, tycker han att det även finns likheter.

– Vi möter exempelvis liknande utmaningar som svenskar som föder upp boskap i områden med rovdjur. Som massajer är vi ett med naturen och har hittat sätt att hantera det. Och det är erfarenheter vi kan dela med oss av.

Inom ett par år räknar Rafael med att det nya mejeriet ska stå klart.

– Men riktigt vad vi ska producera är inte klart än, vi vill inte komkurrera med mejeriet i Engaruka. Och det är där Bertil kommer in, säger han.

Planen är att Bertil ska åka till Tanzania under nästa år.

Jag åker dit för att titta på platsen och för att hjälpa till att se över vilka produkter som kan vara lämpliga att producera. Till en början blir det kanske yoghurt, därefter ost, säger han.