Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Välkommen kära du...

Här bor familjen Henriksson, men visst lever arvet efter Karin och Carl Larsson vidare i hemmet på Blindgatan.
– Det är inget museum, men det är roligt att samla på sig bilder som har anknytning till huset, säger Kajsa och Björn Henriksson.
För hundra år sedan målades många tavlor i huset. Nu till sommaren handlar det mer om fönsterbågar som ska bestrykas med tunna lager av linoljefärg.

I maj 1907 köpte konstnärsparet Larsson huset i Östanfors, för att ha som skolhushåll när barnen gick i skolan inne i Falun. Det blev för långt att pendla ut till Sundborn och något år tidigare hade sonen Ulf dött, 18 år gammal, av brusten blindtarm.

I sin sorg bestämde föräldrarna att de i fortsättningen inte ville bo åtskilda från barnen. Därför sökte man boende för hela familjen i Falun under terminerna.

Äldsta delen av huset är bottenvåningen längs Blindgatan – en bergsmansgård byggd vid mitten av 1700-talet. Slaktare Nyman lät bygga på huset en våning i början av 1900-talet, så när paret Larsson tog över fanns där sju rum och kök.

Carl Larsson skriver i sin självbiografi att det var opraktiskt och otrevligt, men med hjälp av snickare Arnbom byggde han till "målareateliern" som samtidigt blev salong.

– Han byggde till ett badrum också, och drog in det rinnande vattnet. Lyxigt som fasen, säger Björn Henriksson och visar den byggnadsritningen i akvarell som hänger på väggen.

Carl lämnade in ritningen 1908 och började bygga genast, trots att förslaget godkändes först senare.

– Det är ett jättebra hus om man har många barn och barnbarn. Och vi gillar att umgås med folk, så mycket vi orkar, säger Björn.

Det var Kajsa Henrikssons föräldrar som köpte huset när de flyttade från Linköping till Falun 1970. Hon och Björn bodde tidigare i Slätta, men tog över huset 1999.

– Nej, det här är inget museum, men det är roligt att samla på sig bilder, säger Kajsa Henriksson. Hon och Björn visar 42 akvareller och tuschteckningar från huset, gården och även granngården där Carl hade sin etsarstuga. Det var i det huset Carl Larsson låg när han dog i januari 1919.

– Visst är det speciellt att bo här, huset är ju intakt sedan förrförra sekelskiftet, säger Kajsa.

Förra intendenten på Carl Larsson-gården, Ulwa Nergaard, har hjälpt familjen att identifiera bilder från Blindgatan.

– Ofta tror folk att även de bilderna är från Sundborn, säger Björn och påpekar att inga original finns i huset. Tjuvar göre sig icke besvär.

Ateljéfönstren som vetter mot öster sattes troligen igen när det var skidstavstillverkning här på 1940-talet.

– Det är klart att vi ska öppna det igen, säger Björn Henriksson.

Han är den i familjen som renoverar och fixar. Under fem somrar har han målat om huset med tunna lager av linoljefärg, enligt bevarandekonstens alla regler. Snart är det dags att ge sig på fönstren, många bågar blir det med innanfönster och allt.

Kajsa kallar honom tidsoptimist, med lite för höga ambitioner, men Björn tycker att det får ta den tid det tar. Det är mycket med gamla hus.

Möblerna i huset är en blandning av ärvt, nyköpt och loppisfynd. Här finns både stringhyllan från 1950-talet och Billyhyllan från 1970-talet.

Kajsas favoritrum är matsalen med ljus från väster och norr. Länge letade Henrikssons matsalsmöbler, men de flesta var klunsiga och fula. Till slut beställde de från Sundborns snickeri där Jukka Granqvist tillverkar kopior av dem som finns i Lilla Hyttnäs.

– Det är väl så att jag gillar deras inredningsstil, säger Kajsa.

– Jag gillar färg, tycker inte om när det är vitt överallt, säger Björn Henriksson.

Hans favoritrum är det som kallas Martinas rum, efter målningen på tjänsteflickan som tar igen sig framför brasan. Det ligger en trappa upp, ovanpå matsalen, även det med ljus från två håll. Kakelugnen på Carl Larssons målning är nog densamma som idag, även om konstnären rationaliserat bort en dekorativ slinga.

Hörnrummet blev i stället Martins rum när Henriksson flyttade in. Tonåringen ville ju inte ha Carl Larssons rosetter i rad längs taket. De målades över, men nu är de tillbaka. De finns ju på rulle.