Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägen till arbete finns kvar i Dalarna

/

Annons

Det finns en stig i skogen där jag bor. Den går vältrampad under höga granar. Redan på en karta över Garpenberg från 1780 heter stigen "den gamla vägen".

Idag kallar vi den Dalkarlsvägen. Varje år går människor från Dalarna till Stockholm för att minnas kullornas och masarnas arbetsvandringar.

I alla tider har människor invandrat och utvandrat från Dalarna.

I jorden finns pilspetsar från järnåldern av samma typ som man använde i Norge. Andra fynd visar på influenser från Bornholm, Gotland och Norrland. Fem romerska bronsmynt har hittats i Dalarna. Det äldsta präglat på kejsar Trajanus tid på 100-talet.

Dalkarlsvägen går förbi gruvan här i Garpenberg. Gruvans historia är invandrarnas. Vägarnas folk, löskekarlar, personer utan fast bostadsort, drog sig till Bergslagen och fick arbete i gruvorna, skriver Vilhelm Moberg.

Men också invandrare från Tyskland. De skrävlande och högdragna bergsmännen fick öknamnet garpar av dalfolket. 400 år senare står det Garpenberg på vägskyltarna. Dessförinnan hette byn Finnhyttan. Spåren efter svedjefinnarna lever kvar runtom i skogarna.

Själv har jag Svea och Henrik att tacka för att jag är dalkarl. På fyrtiotalet flyttade de från Medelpad till Dalarna. Mina morföräldrar var också invandrare, om än inom landet. De började med att slita på andras gårdar innan de kunde köpa sig ett eget hus utanför Hedemora.

Vad är min poäng?

Arbete är min poäng.

Arbete har varit den gemensamma nämnaren för dalfolk, tyskar, finnar och andra som strävat efter lyckan på annan ort.

Ibland har man kunnat återvända hem med en välförtjänt slant, ibland har man blivit kvar. Vissa invandrare har haft unik kompetens, ofta har de utfört sysslor som få andra velat göra. Några har blivit rika, de flesta har fått kämpa för sin försörjning. Alla har fått arbeta.

Idag är sysselsättningsgraden bland inrikes födda 67,2 procent jämfört med 57,3 procent bland utrikes födda, enligt en ny rapport från nätverket Migro. Skillnaderna är stora beroende på vilket land invandrarna är födda i. Absolut lägst sysselsättningsgrad har personer från Somalia: 25 procent.

Rapportförfattaren Fredrik Segerfeldt sammanfattar problemet så här: ett stort antal människor med kanske världens lägsta humankapital möter ett av världens rikaste och mest avancerade länder med mest sammanpressad lönestruktur.

Vad hade hänt om masarna och kullorna på väg mot Stockholm fastnat i förorten? Om det funnits en mur runt jobben i staden, i form av skatter och regleringar?

Den gamla vägen i skogen hade nog inte blivit så vältrampad.

Mer läsning

Annons