Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Våga sjunga och må bra

– Det är helt underbart för själen, själamat tycker Anette Lissman om att sjunga i Våga sjunga-kören.
I söndags var det säsongsstart för ett gäng kvinnor som ville prova på att sjunga i kör. Männen är välkomna men de är svårflörtade.

Annons

Våga sjunga-kören är en kör för alla som inte vågat sjunga och trott att de inte kan.

– Det roliga är att se människor upptäcka sångglädje, det ska vara glädje och lust, det är det allra viktigaste säger Karin Danielsson, körledare.

Allt började med att Karin gick musikhögskolan i Arvika. Hon startade kursen med sin handledare Maria Röjås våren 2007. Det var som ett projekt i Karins musikutbildning och sen har det bara rullat på. Det brukar komma 25-30 personer varje termin.

– Min uppgift är att få dem att våga låta, får jag dem att våga låta så blir det bra. Sedan kan man fila på smådetaljer, säger hon.

Det gäller att hitta balansen och därför börjar kören alltid uppvärmningen genom andning och olika kroppsrörelser. Lustiga ljud som prilleprolle, pilleprolleprall, lille lolle är nödvändig mungympa. Stämnigen stiger i lokalen.

De flesta som är med och sjunger i IOGT/NTO-lokalen har varit med i många år, så även Anna-Britta Henriksson.

– Jag har alltid fått höra att jag inte kan sjunga, det har varit ett handikapp, jag har inte vågat öppna munnen. Nu törs jag öppna munnen, säger Anna-Britta och skrattar hjärtligt.

I kören är det uteslutande kvinnor, tidigare fanns det med några tappra män. Karin tycker det är en svår nöt att knäcka hur man får männen att komma och sjunga. Karin tycker att det blir en roligare dynamik när man har båda könen i kören. Den här kvällen är det bara två nya deltagare, Birgitta Matsson som är nybörjare och hennes kompis Annelie Netzell som har sjungit tidigare. De gillar att sjunga men i Vansbro finns ingen kör.

Under vårterminen hade kören sina första offentliga framträdanden. De sjöng gamla väckelseånger och psalmer i Lima och Malungs kyrka. Det var uppskattat av den stora publiken som kom. Med sina lyckade framträdanden kom kören till en brytpunkt när Karin insåg att de höll på att bli en vanlig kör. Därför går de tillbaka till grundkonceptet med drop-in, för den som vill sjunga är det bara att komma och prova på. Det blir inga konserter.

– Många som hade varit med från början hade blivit så drivna att de ville ha lite större utmaningar, samtidigt som jag vill fånga den målgrupp som det var tänkt från början. Det var inget lätt val, men det går inte att göra två saker samtidigt. En annan termin gör vi kanske ett projekt med större utmaningar, vi får se, avslutar Karin.