Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad händer när prinsen inser att han är monarkins egen måndagsmorgon?

Annons

Journalisten Sten Hedman säger som det är. I en intervju med Dagens Nyheter i veckan säger Hedman, apropå Carl Philip och Sofias nyfödda son: "Det låter cyniskt att säga, men i kungliga kretsar finns det betydelsefulla och mindre betydelsefulla barn". 

Den nya prinsen, förstår man, tillhör den senare kategorin. "Det ännu namnlösa barnet hamnar ganska långt ned på listan för tilltänkta kungligheter", förtydligar Hedman. Och det kändes liksom i luften i veckan att förlossningen saknade kunglig dignitet. Avkomman hade inte ens fräckheten att sno åt sig onödig uppmärksamhet. "Det här var ju verkligen en disciplinerad förlossning, rent tekniskt. Det passar bra med dopet, kungens födelsedag och allt annat. Det är ju verkligen kul", säger Sten Hedman. 

Deppigt, ändå, att vara kungafamiljens business as usual, monarkins egen måndagsmorgon. Knappt märkbar. En bagatell i almanackan. Tänk om den nya prinsen växer upp och blir historiemedveten, beställer fram till sina egna pressklipp i källaren på Kungliga biblioteket och får sin egen relativa betydelselöshet svart-på-vitt. Oviktig sedan dag 1. Vilket öde. 

Visst. Man kan hävda att majoriteten av alla barn föds in i anonymitet. Att de flesta av oss är "mindre betydelsefulla" för landet i stort. Men den insikten brukar dröja ett tag. I synnerhet för svenska pojkar uppvuxna under ordnade omständigheter. Dessa besitter ofta robusta självförtroenden med generösa föreställningar om sin egen betydelse. När jag reser brukar jag betrakta svenska pojkars beteendemönster: de ser ofta ut som de i hemlighet styr sina familjer mot målet, som de redan vid nio års ålder besitter vissa chefsegenskaper. Ibland består självöverskattningen upp i yngre vuxenålder, det är väl våra föräldrar som skyddar oss mot verkligheten. Sedan gör de patriarkaliska strukturerna sitt och resten brukar lösa sig av sig självt, det där med lön, position och nätverk. 

Nej, att som svensk pojke få en stämpel som mindre betydelsefull från födseln är ovanligt. Monarkin är ovanligt rå på det sättet. Hela klassamhället får plats i en enda släkt och det är lite skönt, tycker kanske vissa, att få uttala det mest förbjudna. Att samhället är indelat i klasser och hierarkier och att vissa är dömda från början. Hur gammal är prinsen när han inser sin relativa betydelselöshet i familjen Bernadotte? Och vad hittar han på då? Kör för snabbt med pappas sportbilar? Börjar designa eldskydd för Svenskt tenn? 

Varje ny kungafödsel är en påminnelse om bördsmonarkins absurditet.  

LÄS MER: Krönika: "Uppoffringar i samhällets tjänst"

LÄS MER: af Kleen tillbaka som krönikör i DT.

LÄS MER: af Kleen årets stilist.

LÄS MER: Kungliga nyheter här.

Se TV: Landshövdingen hoppas den nyfödde blir hertig i Dalarna

Annons