Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vackert och provocerande av Edenmont

Livet och döden. Barnlöshet och moderskap.
Nathalia Edenmonts fotografier kretsar kring de stora frågorna och blir ibland övertydliga i sina metaforer.
Cecilia Ekebjär ser en utställning som både fascinerar och provocerar.

Fotokonstnären Nathalia Edenmont har fått stor uppmärksamhet även utanför konstvärden, kanske allra mest för sin kontroversiella utställning där hon använde kaniner, möss och katter - djur som hon själv hade avlivat.

En annan gång stormades en av hennes utställningar av nazister som förstörde tavlor för hundratusentals kronor. Anledningen var att de ansåg att hennes konst var kommunistisk.

I somras fick Edenmont böta 15 000 kronor för att man ansåg att hon använt artskyddade fjärilar i sina verk. (Något Edenmont hävdar inte stämmer).

Edenmont har uttryckt att hon i sina verk ifrågasätter vår dubbelmoral. Att vi kan köpa möss för att föda ormar med, att vi klär oss i döda djur men inte kan acceptera att de ingår i ett konstverk på väggen.

Förra året deltog hon som värd i SR:s Sommar, där gav hon en hel del ingångar till sin konst. Att hon utgår i från sig själv och i sin konst rekonstruerar minnen från uppväxten i Ukraina men också använder sin upplevelse av att inte ha fått några barn.

Både de kontroversiella fjärilarna och några döda kaniner finns med i utställningen som just nu visas i Rättviks konsthall, en slags retrospektiv med tjugo verk som har lånats in från galleri Wetterling.

Edenmont arbetar med tydliga referenser till klassiskt måleri, traditionella motiv och genrer som ikonmåleriet. I "Fortune" leker hon med Botticellis "Venus födelse" och porträtterar en modell i en hög av höstlöv, fortfarande vackra i sina färger men obevekligt på väg mot förruttnelse. Varianter på pietàmotivet återkommer, den sörjande jungfru Maria vid sin döde sons kropp, i Edenmonts tolkning är det i stället en komposition där en ung kvinna ammar en pojke som ser ut att ha uppnått skolålder.

Ja, det skaver ordentligt (även i motivet med den unga flickan som naken gränslar en plastget) och metaforerna blir i bland bombastiska med jord och blod, födsel och död.

I några av de bästa verken har Nathalia byggt upp fantastiska haute couture-plagg av blommor, färska hortensior, rosor och gröna kvistar i den ena bilden, i en annan bild sitter modellen i en jättekjol av vissnade, förmultnade växter. En påminnelse om och dödens oundviklighet.

Sevärda är också de abstrakta collagen byggda av 100-tals fjärilsvingar som bildar färgstarka mönster. Min favorit är verket med enbart svartblåa vingar, "Black Sea" som liknar ett japanskt träsnitt med upprepat vågmönster.

Verket ringar in det dubbla i upplevelsen av Edenmonts konst. De vackra kompositionerna, exaktheten i utförandet och något outtalat vilsamt, intryck som ställs mot ett skavande obehag. Dels i de döda djuren, dels i några av de mer kontroversiella motivvalen.