Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utgångspunkten är alltid gudstro

Annons

I en artikel i tidningen väcks frågan om andlig vård för både kroppsligt och psykiskt sjuka. En angelägen sak men som det presenteras blir frågetecknen många.

Är utgångspunkten alltid religiös tro, alltså gudstro? I Sverige är en tredjedel troende och två tredjedelar tror inte att en gud finns. Sverige är alltså ett sekulärt land.

Säger inte detta att andlig vård ska ha en annan utgångspunkt? Kyrkliga samfund har en otillbörligt stor dominans. En genomtänkt, reflekterad livsåskådning är i svåra livssituationer är en stor tillgång men den enskilda människan ska fritt få välja.

Det konstiga är att samhället stöder religiösa livsåskådningar men inte sekulära och humanistiska. Om man inte har gudstro och får problem i tillvaron så ska man för att få stöd vända sig till kyrkliga företrädare. I en för övrigt svår situation ska man alltså klara av att vara ohederlig.

Om sekulära, humanistiska organisationer fick stöd på samma sätt som religiösa skulle det på sikt bli annorlunda.

Humanist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare