Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ung testade livet som vegan

På temat Ung testar har jag nu under en kort tid provat på hur det är att vara vegan.
Vad äter man? Hur mycket vet den genomsnittliga människan om veganism?
Det är vad jag under den här korta tiden har försökt att ta reda på.

Annons

Jag har länge funderat på hur det är att vara vegan. När jag gav mig in i det här lilla projektet hade jag inga större förväntningar.

Som tidigare vegetarian visste jag det inte skulle bli något som helst problem att vara utan kött. Men jag kände mig lite olustig vid tanken på att jag varken skulle få äta keso eller yoghurt. Det visste jag skulle bli en kamp mot mig själv.

I början fungerade allt bra, jag kände av någon anledning inget som helst sug av yoghurt eller keso. Inte ens när jag stod i matsalskön på Högbergsskolan och keson låg där mitt under näsan på mig. Det var enkelt, för enkelt.

Jag plockade på mig min sallad som vanligt, den brukar ändå bestå av tomat, broccoli, bönor, kikärtor, majs och oliver, så det var ingen större skillnad.

Sedan kom jag fram till det vegetariska alternativet, tog upp lappen där innehållet i alla rätterna står uppskrivet. Till min förtjusning fanns det inget spår utav animaliska produkter i den vegetariska maten. Ännu en gång var det alldeles för enkelt.

När jag senare kom hem passade jag på att titta lite på olika livsmedel som man alltid har hemma, för att se vad de egentligen innehåller. Till min förvåning innehöll de brödsorter vi hade inga animaliska produkter över huvud taget, inte ens den så diskreta produkten skummjölkspulver eller något spännande djurbaserat E-ämne.

Allt flöt alltså på riktigt bra, tills den dagen då jag klev in i skolans matsal och till min förvåning fann att det inte fanns någon form utav bönor, linser eller kikärtor på salladsbordet.

När jag senare kom fram till det vegetariska alternativet och läste på innehållsförteckningen så innehöll det både mjölk och ost.

Jag insåg då att det skulle bli en väldigt jobbig dag, men jag tänkte att om jag dricker ett par glas med sojamjölk så skulle det kanske, kanske kunna gå ändå. Jag hade fel. I flera timmar gick jag runt utan att ha fått i mig någon form utav protein. Hungern var nästan bedövande.

Jag gick hem, vid det laget hade jag kommit till det stadiet utav hunger då man vet att nästa person som pratar med en kommer att råka ut för en mycket skarp och orättvis utskällning. Man skulle kunna se det som att jag var en tidsinställd bomb utan klocka som visar hur lång tid som är kvar.

Jag försökte med den energi jag hade kvar att behärska mitt humör, som naturligt redan är ganska hetsigt. Till slut så höll det på att brista, jag skulle förvandlas till en vildsint och hungersilsken hulk. Min familjs säkerhet var i fara.

Vad gjorde jag?

Jo, jag gick ut i köket och där bröt jag samman. Knäcktes som en vildhäst i fångenskap och gav vika inför den falukorv som låg där. Stabiliteten var tillbaka.

Anser jag att jag klarade av mitt uppdrag?

Ja det gör jag, det var att prova hur det är att vara vegan.

Att jag inte klarade mig förbi den första veckan gör mig inget, alla som håller på med dieter vet att det är första veckan som är svårast. Sedan hade jag den dagen en väldig otur.

Skulle jag kunna tänka mig att bli vegan trots denna härdsmälta?

Ja absolut, jag är väldigt förtjust i vegetarisk och veganmat. Det är inga större uppoffringar för mig, då jag ser möjligheterna istället för begränsningarna i den livsstilen man bejakar som vegan.

Det är, med rätt förutsättningar, mycket lättare än man tror.