Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulwa Neergaard

Ulwa Neergaard var min moster.

Hon dog den 12 maj i år, nästan 89 år gammal.

Lika gammal som hennes mamma var då hon gick bort.

Hennes mamma hette Brita och var dotter till Carl och Karin Larsson.

Ulwa föddes i Tyskland och flyttade 12 år gammal, efter sin fars död 1933, till Nybrogatan i Falun med sin mamma och tre småsyskon Locki, Daike och Nisse.

Hon gick så småningom på Valhalla flickskola och på Högre allmänna Läroverket i Falun, där hon tog studenten.

Därefter flyttade hon till Stockholm, där hon studerade till sekreterare och hade sedan en del olika arbeten, bland annat i södra Sverige.

Efter en tid gifte hon sig med Otto från Danmark.

De fick inte några barn, men de ställde alltid upp för Ulwas alla elva syskonbarn.

Vi kände oss alla alltid välkomna i deras hem, och var det något särskilt så bodde vi hos dem kortare eller längre tider.

Själv bodde jag hos dem vid Gustafs torg i Falun när mina föräldrar var utomlands, under året jag tog studenten, i deras lägenhet ovanpå Pripps bryggeri.

Ulwa var chefssekreterare där.

De ordnade med hela mitt studentfirande, och inte minst tog de hand om mig som tonåring under det året.

Under några år bodde de i Danmark, men kom tillbaka till Falun.

Tidigare hade hon en "skrivbyrå" på Nybrogatan 8, dit gick jag ofta efter skolan när jag gick på mellanstadiet på Östra.

Där lärde jag mig att skriva maskin med alla tio fingrar, för vilket jag är henne evigt tacksam i dessa data-tider!

Hon var enormt noga med svenska språket, och rättade varje grammatiskt fel.

Den enda rest av tyskan som hon bar med sig genom hela livet var hennes skorrande "r".

En gång frågade min son henne vad det var för konstig grönsak hon bjöd på: "Det är sparris", sa hon med sitt skorrande. Jonas trodde sedan att det var så det hette, och uttalade det själv så.

Hon arbetade sedan under många år som intendent på Carl Larsson-gården i Sundborn, och därefter - när hon fick pension - började hon skriva!

Hon forskade om CL:s alla tavlor, hörde hon att någon hade en äkta CL-tavla, reste hon dit och kontrollerade äktheten och skicket på tavlan.

Hon tillfrågades ofta som expert vid utställningar och liknande evenemang om CL.

Det hon inte visste om CL tror jag ingen annan vet heller.

Hon var den största CL-kännaren någonsin, och en enorm kunskap är borta med henne.

Tack och lov har hon skrivit böcker, framför allt sitt största verk: "Carl Larsson - signerat med pensel och penna".

Hon dog efter en tids sjukdom, men hon var vaken, alert och intresserad av allt i sin omgivning in i det sista.

Vi är många som saknar henne med värme och glädje!

Sarah Godske