Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulla Gudmundson: Rättviks kommunledning saknar moralisk kompass – vad skulle farfar Olof ha sagt?

Annons

DT kan i dag presentera en ny krönikör: Perols Ulla Gudmundson, rättvikare sedan många generationer, nu bosatt i Vikarbyn. Hon är skribent och diplomat, med bakgrund bland annat som analyschef i UD, biträdande chef för Sveriges Nato-delegation och Sveriges ambassadör i Vatikanen.

Min farfar Olof var hemmansägare i byn Stumsnäs. Han hade också tusen offentliga uppdrag. I många år var han ordförande i kommunalnämnden (dagens kommunstyrelse) och i kommunalstämman (dagens fullmäktige). I Rättviks vackra vita kommunalhus sitter ett foto av honom i kretsen av myndiga gubbar. I rättviksdräkt givetvis.

Farfar var frisinnad folkpartist. Som självägande bonde var han en naturlig anhängare av enskild företagsamhet. Han hade också en stark social ansvarskänsla och organisationsförmåga.

Farfar kom hem efter fem år i Amerika med ett basebollträ i bagaget och startade - ja, inte med bollträts hjälp precis - raskt en IOGT-loge. I den gick så gott som alla stumsnäsbor med.

Min far Erik, folkskollärare och senare rektor, fick i arv både folkpartismen, nykterheten, intresset för politiska idéer och det ideella engagemanget. Som ordförande i Vikarby IK, nu 100 år, fick han upp klubbens hockeylag i näst högsta serien - det ni, leksingar!

Med framgångsrik utpressning (hot om att överklaga beslut om belysning på Prästskogsvallens bandybana) fick han kommunen att bidra till nya omklädningsrum så VIK kunde spela hemmamatcher.

Vad skulle far och farfar ha sagt om de sett rättvikspolitiken i dag?

Båda var klassiska liberaler, i nationalekonomen Adam Smiths anda. De värnade, liksom Smith, om ett fritt näringsliv. Jag minns fars magistrala föreläsningar när jag var ung och radikal, om att kapitalisten har rätt till sin vinst, för hen tar en risk med sina pengar.

Men far och farfar hade, liksom Smith, också en stark känsla för det allmänna bästa och för ansvaret att hantera andras pengar. De visste var rågången gick mellan egenintresset och det allmänna.

De hade satt sig på hasorna inför ett arenaprojekt där en djupt skuldsatt kommun med gapande hål i budgeten förväntas ta risken åt en välkapitaliserad enskild entreprenör.

De hade intuitivt förstått att det strider mot kommunallagen att kasta 250 000 kronor av rättvikarnas skattepengar (medelinkomsten i Rättvik är ca 20 000 kronor per månad) i gapet på ett enskilt företag (protokoll från kommunstyrelsen 2019-02-19).

Den moraliska och juridiska kompassen har inte Rättviks kommunledning i dag. Nyliberalismen, som dominerat världen i trettio år och vars baksidor nu visar sig, har ett ansikte i Rättvik. Det har också New Public Management, det som f d statsrevisorn Inga-Britt Ahlenius kallade ”en smidig kultur där gränsen mellan myndighet och näringsliv suddas ut”. Det var inte menat som beröm.

Som hypnotiserade kaniner mässar kommunledningen om ”events” och "entreprenörskap”. I ett läge då bostäder, mögelfria skolor, omsorg om Siljans strand borde stå i fokus.

Men som den kloke liberalen Adam Smith skrev: sådana projekt har bara en fördel framför de stora och tjusiga: de är nyttiga.

Ulla Gudmundson

Perols Ulla Gudmundson i korthet:

Ålder:  70 år

Förr:  30 år på UD, bland annat analyschef, biträdande chef för Sveriges Nato-delegation och Sveriges ambassadör i Vatikanen

Nu: Frilansskribent,( bland annat i SvD, Axess, Obs, Tankar för dagen,) och föreläsare, grundare av Forum för Nyfikna, aktiv i #FridaysforFuture. Bor i Vikarbyn, Rättvik

Politisk åskådning: Frisinnad vänster utan partibok, dalarotad kosmopolit, feminist

Går igång på: Sociala orättvisor, egoism och korruption, grymhet mot djur