Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tur att Sverige röstade nej

Annons

Kommentar till David Ekstrands krönika (13/9) om EU och överstatligheten.

1950 formulerade en av EU:s grundare, fransmannen Jean Monnet sin vision: Europas nationer bör föras samman i en superstat utan att deras befolkningar förstår vad som sker. Detta kan åstadkommas genom stegvisa förändringar, alla förklädda till att ha ett ekonomiskt syfte, men som på sikt, och oåterkalleligt, kommer att leda till en federation.

Det är alltså ingen ny tanke som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso förde fram när han talade klarspråk i EU-parlamentet nyligen. EU måste enligt Barroso utvecklas till en federation av nationalstater. Man undrar vad detta är för en konstig fågel. Den territoriella suveräniteten är ju en av nationalstatstankens grundstenar. Men samma definition har också använts av Carl Bildt (M) och andra EU-kramare.

Avsikten är väl att på känt EU-manér slå blå dunster i ögonen på medborgarna. För problemet för Barroso och andra superstatsdrömmare är att det inte finns något som helst folkligt stöd för en EU-stat. Det har ju egentligen redan gått för långt. Folken älskar, till skillnad från många politiker, sina självständiga länder. Får Barroso och andra EU-anhängare som de vill kommer Europas länder att vara ungefär lika självständiga som länderna var i det forna Sovjetunionen.

I höst kommer EU-kommissionen att lägga fram förslag om en fördjupad ekonomisk och monetär union, en finanspolitisk union där makten över bland annat skatter flyttas till Bryssel. Detta torde vara nödvändigt för att rädda det korkade prestigeprojektet euron. Det är tur att svenska folket röstade nej till detta. I bästa fall slipper vi vara med men vi vet att merparten av våra politiska partier är för euron, så osvuret är bäst.  

Före nästa EU-val 2014 kommer kommissionen sedan att lägga fram konkreta idéer om fördragsändringar för att genomföra den nya federala staten. Denna ytterst viktiga fråga för Sveriges framtid måste då rimligen tas upp i valrörelsen.  Eftersom Junilistan, det enda vettiga EU-kritiska alternativet, enligt planerna kommer att ställa upp, borgar detta för att så sker.

Torbjörn Aulin

Falun