Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tufft konkurrera med sig själv

Det var glest i bänkraderna när dirigenten B Tommy Andersson i lördags planterade italiensk senromantik i händerna på Dalasinfoniettan och mezzosopranen Matilda Paulsson.

Annons

Att lördagens konsert i Kristinehallen inte lockade fler berodde till viss del på att man konkurrerade med sig själv om länets klassiska publik. I fredags kväll gavs samma konsert i Siljansnäs kyrka. Därtill direktsändes senare Adès opera Stormen på Folkets hus i Falun.

För de som samlats bjöds ett program med musik av Ottorino Respighi (1879-1936). För många klingar namnet synonymt med tonerna till Roms fontäner, Roms Pinjer, Romerska fester och kanske även baletten La boutique fantasque. Men sedan brukar det bli tystare. Dirigent B Tommy Andersson deklarerade att framförandena i Siljansnäs och Falun bjöd på ett par Sverigepremiärer inom konsertformatet med verken La sensitiva och La pentola magica.

Respighi var en man av kunskap som gärna sökte sig bakåt i kulturhistorien för inspiration. I den klingande triptyken Trittico Botticelliano, komponerad 1927, fick tre berömda målningar av renässanskonstnären Botticelli sätta ramarna. I satserna La primavera, L’adorazione de Magi och La nascita de Venere kommer hans lika pittoreska som oklanderliga orkestreringskonst till sitt vackraste uttryck.

Dalasinfoniettan var väl med på B Tommy Anderssons intentioner med denna musik. Klangen fick en stor kropp med ett piggt bleckblås och med understöd från basarna samt Bengt Forsberg som hoppat in vid flygel och celesta. I mellansatsen inledde Gabriel Litsgård med ett ödmjukt fagottsolo som gav en kontemplativ kommunikation mellan träblåsarna i tidstypiska orientaliska klichéer. Avslutningsvis fick Venus från Milo se sig födas fram ur ett lika fylligt som eruptivt crescendo.

Sedan uppmärksamheten med Rosenkavaljeren vid Kungliga operan 2008 har karriären rullat på för mezzosopranen Matilda Paulsson. I fjol axlade hon huvudrollen i Opera på Skärets uppsättning av Carmen och vid Vinterfest samma år förekom hon flitigt i programmet. När hon nu återvände till Dalarna var det med Respighis musikdramatiska dikt La sensitiva från 1915 till text av poeten Shelley. På det yttre planet berättar det halvtimmeslånga verket om blomman La sensitivas liv och död i en trädgård. Till det inre är det en metafor för kärlekens och existensens gång. Vid framförandet hamnade dock Paulsson direkt lite i skymundan vokalt, då balansen med orkestern var ojämn långa stunder. Diktionen, på italienska, kom heller inte helt ut till publiken, vilket skapade ett något för fjärran framförande av musik som ändå vill förkunna om ett så närvarande ämne som livet självt.

Konsertens andra hälft fylldes av musiken till baletten La pentola magica, från 1910. Denna musik runt en rysk folksaga klingar med melodiös charm, men ack så banalt i Tjajkovskijs och Rimskij-Korsakovs kompositoriska koppel. Den kunde gott ha sparats till en konsert inom sinfoniettans barnverksamhet, och detta menat i de positivaste ordalag.

B Tommy Andersson är en entusiasmerande ambassadör för Respighis musik och i Dalasinfoniettan fann han de bästa av diplomater. Man kan dock invända mot att två produktioner med länsorkestern avsätts för lätt obskyr musik av en italiensk tonsättare som tidens tand redan satt sitt rättvisa garnityr i. Det finns gott om nu levande tonsättare, inte minst svenska och kvinnliga, som förtjänar att få sin ohörda musik vägd på musikhistoriens ofta omdömesgilla våg.

Annons