Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tradition som bygger på ett misstag

En välsmakande tradition att värna om är firandet av Våffeldagen, men våffeldagen är i själva verket bara en förvrängning av ordet "Vårfrudagen".

Det är den mer folkliga benämningen av Jungfru Marie bebådelsedag. Medan den ursprungliga helgdagen, som även var en röd dag fram till 1953, numera är den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars.

När påsken infaller tidigt firas Jungfru Marie bebådelsedag söndagen före palmsöndagen.

Den ordlek som gjort "Vårfrudagen" till "Våffeldagen" gör att vi i dag plockar fram våffeljärnet för att grädda våfflor.

För flera hundra år sedan var det inte så konstigt med att festa till det med våfflor på våren. Det var då hönorna började värpa och korna ge mjölk efter den långa vintern. Våfflorna, som ofta enbart gjordes av mjöl och vatten kompletterades då med ägg, grädde, socker och smör.

Våfflor är i dag ett måste för fjällturisten och då finns Dalarnas nordligaste våffelstuga, Sjöstugan i Grövelsjön som den riktigt klassiska våffelstugan.

-Det var mina föräldrar som började servera våfflor här redan 1948, berättar Elisabet Nisén, som sedan 1984 driver Sjöstugan tillsamman smed maken Sven-Erik.

-När vi gifte oss var det ett krav att Sven-Erik skulle lära sig göra våffelsmeten, skrattar Elisabet medan hon serverar nygräddade våfflor.

-Det har han också gjort, bedyrar hon.

När Elisabets föräldrar byggde Sjöstugan handlade det om enbart själva serveringsstugan och ett tillhörande kök.

-Där bodde vi och jag lekte inne i serveringsrummet.

Nu är familjen Nisen Dalarnas nordligaste fast boende och Sjöstugan ett populärt besöksmål, men våfflorna är inne på sista gräddningen.

-Efter sommaren kommer vi att sluta med serveringen och enbart behålla souvenirbutiken och stuguthyrningen, avslöjar Elisabet och Sven-Erik.

-Det är helt enkelt för mycket jobb med att driva serveringen.

På en fjällslutning mellan Hemmeråsen och Nipfjället vid Burusjön sitter Sven-Erik "Svängis" Westblad och gräddar våfflor över öppen eld i sin lilla våffelstuga.

-Hit kommer det skidåkare dagligen och de tränger sig in i stugan och beställer en våffla och kaffe, säger "Svängis".

Bredvid våffeljärnet har "Svängis" den pärm med tillstånd som krävs för att få servera våfflor gjorda över öppen eld.

- Det är massor av krav att följa med alla EU-regler, konstaterar "Svängis".

"Svängis" våffelstuga är verkligen liten. Det är rökigt från elden, men det är precis det som framförallt de tyska skidgästerna uppskattar.

-Varje vecka kommer det små grupper tyska gäster säger "Svängis" som utan språkkunskaper obehindrat kommunicerar med sina gäster.

När våren kommer sitter många i solen utanför den lilla stugan och äter sina nygräddade våfflor.

En sann fest för en fjällturist är en våffla med grädde och sylt. För dig som inte har chansen att smaka en våffla där den smakar som bäst, i vårsolen i dalafjällen, så är det bara att plocka fram våffeljärnet och grädda din egen våffla.