Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka efter 21 år - sköt älg efter en kvart

Efter 21 års vila från älgjakten återvände Karl-Erik Berggren på måndagsmorgonen till ett pass vid Saxberget.
En kvart senare hade han skjutit en kviga.
Det kan han tacka Tuffe för, grannjaktlagets kelige jämthund.

Annons

Morgonen hade börjat bra. Fåglarna kvittrade och höstsolen gav extra sken åt det redan bländande vackra gulröda lövverket.

Tidningen hade följt med Lennart Eklund, Saxdalens jaktvårdsförening, ut på ett pass. Väl framkomna hann vi inte stort mer än att slå oss ner och börja njuta av sceneriet innan det small på ett grannpass. Två skott.

Via hörsnäckan i kommunikationsradion kunde Lennart vidarebefordra till oss:

– En stor är skjuten. Älgen ligger alldeles bredvid passet.

Någon minut senare kommer Tuffe och hälsar på. En mycket trevlig sexårig jämthund, som hör till Björnhyttanlaget som jagar på området intill Saxdalen.

Tuffe är mest intresserad av om reportern möjligen har något gott att bjuda på i ryggsäcken. Han lägger upp tassen på knäet och blir gärna ompysslad en stund, innan han så vänligt som möjligt schasas i väg.

Trots allt har ju Tuffe som löshund ett jobb att sköta, nämligen att spåra upp älg.

Men vad vi då inte visste var att det var just vad han hade gjort – alltså spårat och drivit älgkon från Björnhyttansidan över till Saxdalengänget. Väl där släppte Tuffe efterföljandet av älgen och vek av för att hälsa på tidningens utsända.

– Han brukar göra så där, säger husse Hasse Nilsson, som ändå har all anledning att vara stolt över sin ståtliga vovve.

Ett par timmar efter att Karl-Erik Berggren fällde kvigan fick nämligen Tuffe bidra till att även "hans eget" jaktlag Björnhyttan fick skjuta en älgtjur.

– Ja, det här har börjat bra, säger Hasse Nilsson.

Om sin kelige hund konstaterar han leende:

– Man kan väl säga att Tuffe inte riktigt lever upp till sitt namn.

Nå, jägarna hade all anledning att vara nöjda.

– Jakten blir mer intressant när det händer något så här snabbt, säger Lennart Eklund.

Han är 66 år, uppväxt i och återflyttad till Olsjön och är nu ute på sin 30:e älgjakt.

– Jag har skjutit 18 älgar, men nu är det tio år sedan senast. Det finns inte lika mycket älg längre. I början av 1980-talet, då var det mycket älg.

Ändå har han inga tankar på att lägga av med jakten, som även inbegriper rådjur och fågel.

– Visst avtar intresset lite med åldern, men det här med jakt är så mycket. Alla förberedelser till exempel, som gör att man kommer ut i naturen.

Han fortsätter:

– Sedan har vi så trevligt tillsammans. Ett jaktlag kan ju ha medlemmar från 18 år till 80 och det är roligt med alla anekdoter och historier som berättas.

Men prisvärt är det inte att jaga älg.

– Nej, det är mycket kostnader. För några år sedan räknade jag ut att kilopriset på köttet var 700 kronor. Och för tre år sedan köpte jag en ny "kanon", som med kikarsikte och allt gick på över 20 000 kronor. Så nu lär jag fortsätta ett tag (skratt).

En annan som garanterat fortsätter med jakten är comebackande Karl-Erik Berggren, även han återflyttad till Olsjön.

– Ja, nu är man såld igen, säger han vid återsamlingen på förmiddagen.

Kvar ute på passet ligger den urplockade kvigan, som senare ska hämtas med hjälp av fyrhjuling.

– En kvart tog det innan den dök upp. Jag trodde inte det var sant. Här hade jag räknat med att sitta i lugn och ro i skogen en vecka och äta smörgås och gustafskorv.

Han är 57 år och har bott och jobbat i Stockholm i många år. Jobbet har han kvar där, men boendet delas nu mellan Sundbyberg och Olsjön, vilket har lett till att kontakten med jaktkompisarna i Saxdalen har återupptagits.

– Jag måste säga att det känns rätt häftigt nu. Det var inga problem alls att skjuta älgen. Men att det skulle ske efter bara en kvart, min fru kommer inte att tro mig. Det här kan jag leva på resten av året.