Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till Minne: Sid Jansson

Sid Jansson, Rättvik, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 80 år. Han efterlämnar livskamraten Margareta och deras dotter Kajsa med familj.

Annons

Sid var Spelman i själ och hjärta. Han var förtrogen med festens dramaturgi och en mästare i att hantera dess attribut, visan, vitsen och bägaren. För Sid var vistraditionen en verktygslåda som skulle användas så mycket som möjligt. Det fanns ingen känd mänsklig vedermöda som inte kunde kommenteras med en vits eller en vispolska.

Sid Jansson hade en enastående förmåga att fånga publikens öra och hålla i den till visans, eller anekdotens, final. Hans röst var en blandning av radioprofilerna Lars Madséns och Matts Arnbergs, men det fanns någon mer i bakgrunden – morfar Per Modigs i Backa i Rättvik. Sittande på gubbens gungande knä hade Sid sugit i sig alla hans berättelser, hans skämttrallar, och hans visor, osedliga eller sedelärande.

”Femhundra kortvisor kan jag” lär han ha utropat en gång men ingen mäktade med att räkna så den utsagan står fast än idag.

Han var ett vandrande folkbibliotek med 158 föredrag redo att hållas och 16 visprogram att utsjungas. Sid var centralfigur på Vispråmen Storken som var ett flytande växthus för akustisk sång och musik i Stockholms innerstads farvatten i mitten av 1960-talet. Där huserade vissångare som Jeja Sundström, Stefan Demert, Fred Åkerström, Torgny Björk och Cornelis Vreeswijk som han senare blev manager åt. Sid Jansson ordnade så att två kvällar i oktober 1970 med spelmännen Björn Ståbi och Pers Hans Olsson dokumenterades inför en entusiastisk och häpen publik på Mosebacke etablissement. Sid var producent och publikpiskare. Han sålde in spelmännen till publiken från scenen som vore de korsningar av Hembrännare, Kloka gubbar och Konstnärer. Den LP:n, ”Bockfot!!!”, är obligatorisk lyssning för den som vill förstå vad som skapade Folkmusikvågen i Sverige.

Sid bildade ”Visor & Bockfot” vid den tiden och trubadurgruppen kom att befolka folkparkscener och bli en fast institution i radio och television. Sid var med och startade Nordiska Visskolan i Kungälv 1987 och fick då den unika presentationen Undervisar i nordisk vishistoria - historik och anekdoter. Inte att förglömma är att han var en älgjägare i hembygden som kanske inte var den främste men som alltid lämnade goda historier efter sig. Och en god historia är som bekant alltid sann.

Dottern Kajsa sammanfattar det viktigaste hon lärt av sin far: ”att göra upp eld och att allt är värt att prova”.

Thomas Fahlander