Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Eszter Karaszi – en modig kvinna har gått ur tiden

/

Maskiningenjören och civilrättskämpen Eszter Karaszi har lämnat jordelivet, 81 år gammal. Hon efterlämnar fyra barn och fem barnbarn.

Annons

Eszter Karaszi föddes i den lilla byn Dusnok i södra Ungern den 6 maj 1937, gammal nog att minnas det andra världskriget och krigsslutet. Uppväxten var fattig och hon miste sin älskade far tidigt, vilket präglade hela hennes liv. Tillsammans med sin blivande make Paul från samma by studerade hon maskinkonstruktion vid universitetet i Miskolc i nordöstra Ungern.

Eszter och Paul var aktiva i upproret mot den sovjetiska ockupationsmakten och tvingades fly landet 1956. De gifte sig i ett flyktingläger i Österrikes huvudstad Wien 1957 och kom till Sverige året därefter. Ludvika i södra Dalarna blev deras nya hem, där de båda snart fann sig väl tillrätta och arbetade som civilingenjörer med inriktning på maskinkonstruktion, först på Allmänna Ingenjörsbyrån, därefter Ferator och slutligen i det egna företaget Ludvika Maskinkonstruktion. De ritade i decennier avancerade maskiner för gruv-, skogs- och tillverkningsindustrin i hela Dalarna och Bergslagen, bland annat produktionslinjen för Leksands knäckebröd. Eszter hann också driva egen kemtvätt och uppfostra fyra barn. Mammarollen var hon allra stoltast över.

Maken avled för tidigt, nämligen år 1994 och Eszter fick aningen vilsen sträva vidare i sitt liv med fokus på familj, släkt och vänner. Hon var intresserad av samhällsfrågor, djur och natur, trädgårdsarbete, frågesport och resor till främst Europa och Afrika. Eszter engagerade sig i kommunalpolitiken i Ludvika och satt förstås i stadens tekniska nämnd samt i styrelsen för Ludvikahem. Saknaden efter maken var dock alltid närvarande och hon drömde ofta att han besökte och kramade henne.

Eszter blev rikskänd genom det så kallade änkeupproret, som hon startade och ledde våren 1997 i protest mot den dåvarande regeringens förslag till försämrade änkepensioner. Det var en äkta gräsrotsrörelse och de upproriska tanterna med kastrullock och visselpipor på Mynttorget chockade media och politiker. Regeringen tvingades backa.

Som person var Eszter en jämställdhets- och kvinnosakskämpe som ogillade översitteri och högfärd. Hon var en moralisk jätte, principfast och helt orädd. Hon var viljestark, fördomsfri, givmild, driftig, snäll, omhändertagande, mjuk, god och social. Hennes hjärta klappade för utbildning och hon bekostade med privata medel studier för flera mindre bemedlade unga personer, även sådana som var närmast främlingar för henne.

Hon kunde även vara långsint, envis, lite lynnig och humoristiskt dömande. ”De spelar som tolvåringar”, var hennes opolerade kommentar om det svenska fotbollslandslaget under VM-matchen mot Schweiz, en match de ändå vann. Det var också något av det sista Eszter sade. Följande natt drabbades hon av den allvarliga stroke som en dryg månad senare kom att ända hennes liv.

Eszter vilar tillsammans med Paul på den vackra Lyvikskyrkogården i Ludvika, även viloplats för skalden Dan Andersson. De får äntligen krama varandra igen, för evig tid. Vila i frid.

Familjen och vännerna

Annons