Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidningens LIF-journalistik

Annons

Tidningens ansvarige utgivare Ewa Wirén, menar i sitt svar till signaturen "Stenson" (31/1) att DT tycker det är naturligt att skriva om LIF eftersom företaget har stora underskott. Man undrar osökt var gränsen för stora underskott går? Jag kan ingenstans i tidigare skriverier finna att DT någon gång nämnt hur stora de är.

I stället har man basunerat ut att skulderna uppgår till 150 miljoner. Varför blandas underskott och skulder ihop? Hur stora är tillgångarna? Underskottet för 2011/12 uppgår för LIF-koncernen till drygt en miljon, vilket DT tydligen betraktar som stort. Varför nämns aldrig den summan? Men det blir väl bättre journalistik med 150 miljoner.

Vad beträffar den statliga lönegarantin så verkar det som om denna betraktas som något slags bidrag från staten fast det egentligen handlar om en utbetalning som ska återbetalas och som man tidigare själv har inbetalt via sociala avgifter.

Det är bra att ni gräver i denna soppa men ge oss gärna rätt siffror och tydlig information.

Rätt ska vara rätt

Svar: Det är affärerna i två bolag, LIF Hockey AB och fastighetsbolaget, DT har skrivit om. Det stämmer att den samlade förlusten i dessa två, enligt bokslutet 2011/2012, var en miljon. Att förlusten inte blev större beror till stor del på det ackord som gjordes under våren 2012, på fem miljoner.

Men det här är långt ifrån hela bilden av hockeyekonomin i Leksand. Den speglas väl i rekonstruktionsberättelsen (kan beställas från Mora Tingsrätt), som visar att skulderna i Hockeybolaget är dryga 43 miljoner och i fastighetsbolaget hela 107 miljoner. Det vill säga 150 miljoner.

Alternativen i det läget var konkurs eller rekonstruktion. Vid en konkurs bedömdes tillgångarna till knappa 80 miljoner. LIF valde dock, tillsammans med Leksands Sparbank, rekonstruktionsvägen och vill på det sättet skriva av 50 miljoner av skulderna.

Det här allvarliga ekonomiska läget är bakgrunden till att spelarna i LIF ena månaden fick sin lön från Leksands Sparbank och nästa från den statliga lönegarantin istället för från sin arbetsgivare. Och att behovet av att få skulder avskrivna avgör om det kommer att bli någon hockey på elitnivå i Dalarna i framtiden.

Ewa Wirén

ansvarig utgivare DT

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons