Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Theorin fokuserar på berättelser

Vid mormor och morfars köksbord fick Johan Theorin ta del av den ena historien mer spännande och otrolig än den andra. Hans senaste bok innehåller skrönor och spökhistorier som tillsammans bildar en berättelse om människor, åldrande och Öland.

Annons

Det var under sommarloven som intresset för berättelser väcktes. I köket satt morföräldrarna och deras bekanta och berättade historier som Johan Theorin ofta lyssnade på.

– Mycket var skvaller men då och då kom en spännande historia som berörde mig djupt och i bland gjorde att jag hade svårt att sova. Jag gillar spänningen i spökhistorier och ville mana fram den själv.

Som 20-åring kom Johan Theorin trea i en novelltävling med "Vågryttaren". Novellen fick vara med i antologin Novella 85 och i en recension i Svenska Dagbladet kallades den för mästerlig, och om Theorin hette det att han hade såväl den egensinnighet som konstnärlighet som borde utmärka en författare. Nu, 27 år senare, är Vågryttaren en av berättelserna i hans nya bok På stort alvar. Johan Theorin skrattar och rodnar när han läser recensionen från 1985.

– Jag var definitivt inte färdig författare då. Men det var fina ord. Att vara 21 år och få en sådan recension gör att man vill fortsätta. Det gav mig en skjuts.

Vissa av de femton berättelserna är spökhistorier, andra kriminalgåtor och en del är skrönor utan varken övernaturliga eller brottsliga inslag. Det är en stor blandning av olika historier som läsaren får ta del av. Vissa är nyskrivna, andra har tidigare publicerats i andra sammanhang. Titeln anspelar på platsen Alvaret på Öland, men den är också en ordvits. Johan Theorin tycker inte att man ska ta berättelserna på för stort allvar eftersom de är skrönor. Sanningshalten är något som ofta ifrågasätts när det handlar om spökhistorier. För honom har det ingen betydelse om berättelserna är sanna eller inte. När det kommer till spöken ser han sig själv som agnostiker.

– Jag har aldrig upplevt spökerier själv. Däremot har jag träffat folk som sett saker och tycker att det är intressant att höra om. Jag varken tror eller inte tror.

Spökhistorier kan även vara ett sätt att uttrycka andra saker. Novellen "Gropen" är på ett sätt en spökhistoria men handlar egentligen om bostadsspekulationer.

De senaste åren har Johan Theorin rönt stora framgångar med sina spänningsromaner. "Skumtimmen", den första av de snart fyra böckerna i den så kallade Ölandskvartetten, ska filmatiseras med start i höst. Själv ser han sig mer som en berättare än en författare.

– Jag var en dagdrömmare påverkad av mina släkthistorier. Jag fick egna historier i huvudet som jag inte blev av med förrän jag skrev ner dem. Det är inte skrivandet i sig utan berättandet som jag är intresserad av.

Den fjärde boken om Öland, Rörgast, är tänkt att ges ut under 2013. Därefter vill han skriva en ungdomsbok.

– Efter Breivik och Utöya vill jag skriva om tendensen hos unga män att tycka om våld och krig. Sådan var jag själv. När jag gjorde militärtjänst så tyckte jag att det var häftigt med vapen. Unga är ganska svåra att få att läsa men jag jag vill berätta en tillräckligt spännande historia. Alla kommer inte läsa den, men den kanske blir tv-spel någon gång.