Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tapetblomma privat – stjärna på plan

Utanför plan är Rasmus Enström ganska tyst och blyg. Men när han kliver över sargen är han en av innebandyns mest drivande spelare, som mer än gärna agerar frontfigur på matcherna.
– Jag älskar att avgöra, säger han.

Annons

Ända sedan barnsben har Rasmus Enström varit framåt på plan och gillat att ta för sig. Tävlingsinstinkten övade han upp tidigt i duster med sin storebror. Men någon direkt lagspelare var han inte.

– När jag var yngre och spelade fotboll dribblade jag hela tiden. Pappa kunde bli helt tokig. Men ju äldre jag blivit desto bättre spelsinne har jag fått, jag har mognat i spelet. Det har kanske hjälpt att jag var en megadiva när jag var yngre. Jag hatar att förlora och jag och min bror tävlade i allt. Det har varit en klar fördel, för båda triggar varandra och jag har växt upp i en vinnarkultur. En gång retade min bror mig när han vunnit så jag kastade en hockeyklubba genom fönstret. Men nu blir jag nästan aldrig arg.

Det har nu gått många år sedan klubban for genom fönstret – humöret har kallnat och han blir väldigt sällan utvisad. I stället utmärker sig Rasmus Enström som en av innebandyns stora talanger. Bland annat utnämndes han i fjol till Årets spelare av Svenska innebandyförbundet och vann poängligan.

– Årets spelare kändes stort. Det är det största priset man kan få individuellt. Mitt personliga mål nu är att spela i VM och gå så långt det går med Falun. Det är guld som är det stora målet för säsongen. Och att vinna poängligan i elitserien är alla forwards dröm, så det är skönt att bocka av. Men jag skulle gärna byta alla poäng mot ett guld – det är allt som gäller.

Riktigt nöjd med sig själv är han aldrig.

– Det finns ingen perfekt match. Tränaren har alltid någon synpunkt och man tänker på vad man hade kunnat göra bättre i den och den situationen. Själv känner jag att jag har mer att ge och mycket att förbättra. Tränarna hjälper mig med det, det är bra när de säger vad man gjort dåligt och jag gillar när de är hårda.

Själv är han rätt tystlåten.

– Jag säger inget speciellt i omklädningsrummet och snackar inte så mycket på planen heller. Jag visar hellre vad jag vill med mitt spel.

Som sina främsta förmågor säger han sin vinnarskalle och teknik. Att ha hög press på sig som klubbens starke forward är inget som avskräcker honom. Tvärtom.

– Jag har nästan alltid haft stora krav på mig. Jag gillar att avgöra matcherna, även om man kan bli syndabock. Mot Helsingborg hemma gjorde jag avgörande straffar, och sådana lägen gillar jag. För mig känns det bara som om jag har allt att vinna, som när det är sudden death eller straff. Jag ser bara att jag sätter den.

Att laget förväntar sig att han ska avgöra ser han inte som någon börda.

– Nej, jag är ju där för att leverera och har den rollen, jag tycker att det är naturligt, precis som för målvakten att han ska plocka bollar. Jag har krav på mina medspelare och de har krav på mig.

Förra säsongen skadade Rasmus Enström vänster baksida lår och drog även på sig problem på högersidan. Men efter en sommar med rehab kan han träna för fullt och är "fit for fight" inför premiären.

– På onsdag (läs i dag) ska jag vara i bästa form.

Rasmus Enström räknar med att stanna i IBF Falun åtminstone tre år till. Revanschsuget mot Storvreta, som tagit tre SM-guld i följd, är stort.

– Ja, vi har fallit på målsnöret två år i rad nu. Det är frustrerande. Men det är dags att bryta den trenden nu!