Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tack, men nej tack, U2

U2
Songs of innocence
(Itunes)
Betyg: 2

Jag är en av 500 miljoner som fått U2 senaste album planterat i min telefon. Säkert inte den enda som ställt mig tveksam till varför. På Songs Of Innocence har U2 kostat på sig att vara nostalgiska. Inget ovanligt grepp för åldrande rockmusiker.

Det mest anmärkningsvärda på denna skiva och egentligen det enda man minns efter flera ihärdiga lyssningar är Lykke Li som på låten The Troubles lyckas skapa lite kontraster och faktiskt framkalla känslor. Att balladen Song For Someone fastnar som skivans näst bästa låt är inget bra betyg för ett band som gjort mäktig arenarock till sitt signum. Det är sorgligt men sant att U2 inte lyckas med mer än att göra ett av sina sämsta album någonsin.

Det finns få band som har en mer cementerad ljudbild än U2 och precis som väntat bjuds det på tonartshöjningar, stiltypiska gitarrslingor och texter som emellanåt känns mer pretentiösa än nödvändiga. De vill hylla Joey Ramone men det blir pajigare än när Neil Young sjunger om Johnny Rotten.

Det som bjuds är exakt vad marknadsföringen luktar; trötthet. Det här är rockmusik för den inbitne fanatikern med dyr stereoanläggning som tröttnat på de skivor som redan finns i skivhyllan. Det är ett ambitiöst försök till nytt men resultatet är precis lika monotont som det är trist.

Tills nästa skivsläpp och innan de ber om fansens kärlek igen borde gruppen sätta sig och nynna fram lite refränger. Trots att gratis är gott låter jag mig inte övertalas. Tack, men nej tack, Apple och U2.