Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svend Dahl: Hämtöl från gård kan bli dyrare än du tror

Alkoholpolitiken ser ut att bli en av höstens politiska stridsfrågor. Inte för att det egentligen borde finnas något större utrymme för konflikt. Partier och väljare är på det stora hela överens om att den svenska alkoholpolitiken, med Systembolagets monopol, har stora folkhälsovinster och därför är värd att bevara.

Men i frågan om gårdsförsäljning av alkohol finns oväntad sprängkraft. Som Sveriges Radio rapporterat överväger allianspartierna att lägga fram ett gemensamt yrkande i frågan riksdagen i september (14/8). Ett sådant yrkande kan räkna med riksdagsmajoritetens stöd.

Det finns utan tvivel något tilltalande i tanken på gårdsförsäljning och jag vet att denna tidnings ledarredaktion principiellt är för detta. Jag vill därför påtala att de oavsiktliga konsekvenserna är problematiska. Som konstateras i den senaste statliga utredningen om gårdsförsäljning (SOU 2010:98), kan gårdsförsäljning inte begränsas till alkoholdrycker som tillverkats på den egna gården i Sverige, och inte heller till att avse försäljning på just en gård på landet. Det innebär att man genom införande av gårdsförsäljning i praktiken luckrar upp hela den svenska alkoholpolitiken med begränsad tillgänglighet.

Att, som exempelvis Moderaterna önskar, låta producenterna bli ombud för Systembolaget för att på sätt möjliggöra gårdsförsäljning illustrerar problemet. Ombuden får i dag inte lagerhålla varor, men lagstiftning som gjorde det möjligt för ombud att hålla de egna produkterna i lager skulle ur ett EU-rättsligt perspektiv innebära att produkter från andra EU-länder diskrimineras.

Att Finland kombinerar gårdsförsäljning med monopol lär heller inte vara relevant för svenska förhållanden. Den finska gårdsförsäljningen gäller enbart för vissa produkter tillverkade av frukt eller bär som vuxit norr om 60:e breddgraden. Det vill säga produkter som till skillnad från det mesta av öl, vin och sprit som produceras i Sverige inte konkurrerar med produkter från andra EU-länder. När Finland 2009 försökte utöka möjligheten att sälja vissa drycker direkt på gården till att också omfatta fruktlikör reagerade EU-kommissionen omgående, varefter Finland valde att dra tillbaka förslaget.

Om ett svenskt försök med gårdsförsäljning skulle komma att prövas i EU-domstolen är det sannolikt att Sverige skulle förlora. Problemet med gårdsförsäljning ligger därmed, som på så många andra politikområden, i de målkonflikter som öppnas.

Många skulle gilla att besöka en vingård, ett bryggeri eller destilleri och köpa med sig dryck hem. Det skulle vara positivt för en bransch som rymmer ambitiösa företagare, inte minst i Dalarna. Men väljer man att prioritera detta måste man vara beredd på att det går ut över möjligheterna att föra en alkoholpolitik som är framgångsrik vad gäller att begränsa alkoholens baksidor.

Sådana avvägningar måste politiker göra varje dag. Vägval kostar, och får konsekvenser.