Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sven Andersson

Annons

Våran Sven är borta.

Nu ringer det aldrig mer på dörren, där står inte Sven med kepsen i hand, ett leende på läpparna och säger "Hur är det med er, har ni gått i ide?"

Då hade vi träffats tre dagar innan.

Det var Sven i ett nötskal. Ville alltid ha kontakt, gemenskap samt prata med sina vänner.

Sven och Ulla blev med åren våra bästa vänner. Vi umgicks regelbundet. Reste ihop, åt god mat tillsammans.

Vi kunde komma och gå till varandra utan inbjudningar.

Sven och mitt idrottsintresse betydde mycket.

Vi var ofta till Stockholm och besökte Stadion eller Globen för att se friidrott. Då var Sven i sitt esse!

Vi tippade ihop och drömde om storvinsten.

Sven var en positiv person in i det sista. Han var säker på att sista operationen skulle befria honom från plågorna.

Ödet ville annat.

Vi saknar Sven så mycket. Ulla vet att vår dörr alltid står öppen. Hon har även ett fint stöd hos sonen Lars-Inge och barnbarnen Mariah och Åza.

Sov gott vår bäste kompis.

Torbjörn och Siw