Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Stjärnorna står väl rätt nu"

Hans karriär har gått i en stadig kurva uppåt. I går kväll hade han premiär bland plymer och strass i musikalen La Cage Aux Folles. Falubördige Joan Alderman gör i höst sin första stora roll i Stockholm och får nypa sig själv i armen för att fatta att han inte drömmer. Bling åkte till Oscarsteatern för att se hur han har det bland svenska stjärnskådisar och primadonnor.

Annons

De senaste veckorna har Oscarsteatern byggts om till glamourösa nattklubben La Cage Aux Folles. En av nyckelrollerna i musikalen med samma namn har 32-åriga falusonen Joan Alderman. Under regissören Peter Dalles ledning har han den här veckan gjort den skälvande premiärföreställningen tillsammans med Susanne Reuter, Sven Nordin och Loa Falkman. Och det är inte utan att nerverna satts på prov.

– Det brukar inte komma förrän samma dag som premiär men den här gången är jag rätt nervös och det kom tidigt. Jag tror det kan bero på att det är min rolldebut och att jag har jobbat så medvetet mot det här i flera år. Det är mer pirrigt nu, säger han när vi hälsar på drygt en vecka innan premiär.

Joan tar emot i sin loge och lotsar oss sedan runt bland kostymer, fotografier på gamla teaterlegender, ner bakom scenen, via festvåningen och in i den gulddekorerade foajén. Överallt möter vi dansare, personer ur produktionsteamet och i en korridor tjoar Loa Falkman.

– Ahh, ni är här för att träffa Joan? Ja, det gick ju inte det här. Vi fick ju helt enkelt ta in en ny kille för att få föreställningen att funka!

Det går inte långt mellan replikerna med den mannen, konstaterar Joan och berättar att han har känt sig välkommen på Oscarsteatern redan från början.

– Det är speciellt för att man har hållit på så länge i lokalerna. De i huset har varit här ett tag, det finns fasta rutiner för allt. Det är väldigt familjär stämning, säger Joan.

Efter starten i Borlänge musikteater och musikalutbildningen på balettakademin i Göteborg kastades han direkt ut i hetluften. Han blev inhoppare för en av huvudrollerna i Rent på Göta Lejon och spelade bland annat mot Linus Wahlgren och Linda Bengtzing. Dessutom gjorde han ensembleroll i två uppsättningar av Footloose, en av huvudrollerna i Spring awakening på Värmlandsoperan och spelade i Sugar - hetaste laget på just Oscarsteatern. Senast gjorde han Westside story på Göteborgsoperan.

När vi pratade för ett år sedan sa du att vi skulle se dig i din första stora huvudroll om ett år, det stämde ju?

– Ja, visst är det magiskt. Ha ha. Nej, men det var väl inte på gång riktigt då. Men när de började prata om vem de ville se i rollen så kom mitt namn upp. De tittade på sju personer, vi kallades in för textläsning och sång och så bestämde de sig för mig. Även om jag har gjort inhopp och huvudroll i Karlstad förut så är det definitivt rolldebut i större sammanhang.

La Cage Aux Folles handlar om dragshowartisten Albin (Loa Falkman), på scenen stjärndivan Zaza, och hans make Georges (Sven Nordin). De är klubbens ägare och har tillsammans uppfostrat Georges son Jean-Michel som spelas av Joan Alderman. Familjebanden sätts på prov när Jean-Michel ska gifta sig med dottern till en ultrakonservativ politiker. Musikalen som har sitt ursprung i en teaterpjäs med samma namn är visserligen delvis farsartad med förväxlingar både mellan köns- och familjeroller, men Joan betonar allvaret i den.

– Det är så tacksamt när män klär ut sig i kvinnokläder. Då är det lätt att falla i fällan, att det bara är något man ska skratta åt. Men då faller Albin helt, om man skrattar åt henne. Det finns utrymme att göra den väldigt allvarsam, jag tror tricket med musikalen är att hitta de komiska bitarna men att vara noga med det som är på allvar. Det som man inte ska skämta bort är att man ska vara ärlig mot sig själv och med den man är. Det finns ett fint budskap och det ska man vara rädd om, säger Joan

Arbetet La Cage Aux Folles började i somras och har intensifierats ju närmre man kommit premiären. När vi är på besök har ensemblen börjat köra igenom hela föreställningen vid varje rep och de gnistrande scenkläderna är utprovade. Dansarna är så tjusiga i sina dragshowkostymer att "man skulle gå hem med dem utan att tveka en sekund på att de var tjejer", konstaterar Peter Dalle när vi träffas på ett fik intill Oscarsteatern.

Under den gångna veckan har ett antal publikrep klarats av för att grundligt förbereda ensemblen för premiär.

– Det händer så himla mycket med en föreställning när man står inför publik. Man vet inte vad de tycker är roligt och man får vara beredd att bygga om den in i det sista.

Joan berättar att han ibland får nypa sig i armen när han tänker på att han äntligen får göra den här typen av roller. Att La Cage Aux Folles dessutom hade premiär i går, på hans födelsedag gör honom en smula skrockfull.

– Haha, ja stjärnorna står väl rätt. Det var meningen att det skulle hända nu kanske. Nejdå, men lite extra pirrigt är det allt.

Vad gör du om fem år?

– Jag hoppas att jag livnär mig på min egen musik. Det har kommit mer och mer faktiskt. Jag har alltid spelat gitarr och skrivit men det har blivit mer de senaste tre åren. Jag har band i Stockholm och repar just nu in mitt material, det är lite åt singer songwriterhållet, men jag letar fortfarande efter mitt sound.