Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sten Widell: Vi badade i Cognac och blev frälsta i Condome

Upphovet till det här franska äventyret 1997 var ett maratonlopp som var någonting alldeles speciellt visade det sig. Kanske vi påverkades av alla komiska inslag efter löparbanan för när maran väl var avklarad hade vi bestämt oss för att anta flera andra utmaningar som vi ville genomföra.

Förutom jag själv var det vännerna Hasse och Gunnar som reste till Frankrike. Huvudsyftet med resan var Medoc marathon i närheten av Bordeaux, men vi flög till Nice för att med hyrbil ta oss till Bordeaux. 50 mil sa bilfirman, men det var minst 20 till. Sent om aftonen anlände vi till hotellet och det gällde att knoppa in direkt. Tidigt nästa dag måste vi bila sex mil till Pauillac där starten för maran väntade. Jag och Hasse skulle springa medan Gunnars uppgift var att fotografera.

Med nummerlapparna på ställde vi in oss i ledet som hade satts i rörelse. Hasse undrade om starten hade gått men jag sa att de alltid skjuter ett skott. Snart småsprang vi och jag fortsatte envisas med att det kommer ett skott. När vi formligen rusade fram insåg även jag att de släppt iväg oss utan startskott. Alltnog, det här är ingen mara man sätter rekord i.

Banan går genom vingårdar på kullerstenar och grusvägar. Ibland genom ett prång så trångt att det blir köbildning. Dessutom serveras vin i de många vätskekontrollerna för den som vill.

Det alldeles speciella är dock att hela arrangemanget är en maskerad, en tävling där de mest dråpliga skapelserna och kreationerna vinner pris. Jag och Hasse hade inte klätt ut oss.

Målsättningen var att springa under fem timmar och det visade sig vara nog så kämpigt efter den här banan. Själv hade jag gett upp den målsättningen när jag blev omsprungen av ett badkar. Fyra killar sprang och drog ett badkar på cykelhjul och då var måttet rågat. Jag lyckades passera målet med ett par minuter till godo. I bilen tillbaka till Bordeaux berättade jag om badkaret. Då replikerade Hasse med att han blivit omsprungen av ett fyrtorn och en trojansk häst. Sådant kan man nog bara få uppleva i Medoc marathon konstaterade vi efterföljande dag när vi satte kurs mot Cognac.

Vi hade fått ett infall om att vi skulle bada i Cognac. När vi anlände till stan där man tillverkar bland annat Hennesy kände vi en doft av något som liknade mögel. Odören kom frånsprittillverkningen berättade någon och det kändes inte så inbjudande att kasta sig i floden Charentes bruna vatten. Istället sökte vi upp simstadion som låg i en park. Badet var stängt för säsongen eftersom det var en bit in i september. Dock var klorvattnet kvar i bassängen, vi plankade oss in och Hasse och jag kunde fullgöra vår målsättning att bada i Cognac. Nu satte vi kurs mot Condome, ytterligare ett resmål vi prickat in.

Vad gör man då i Condome, kan man undra? Jo, vi uppsökte den stora domen och där utanför kom en kvinna som presenterade sig som Ilie. Hon undrade vad vi var för ena kufar innan hon gav oss herrens välsignelse såsom vi uppfattade hennes ansträngningar. Styrkta av detta satte vi kurs söderut, mot Cote d´Azur. Det var därför vi hyrt bilen i Nice för att kunna avsluta resan med att glassa runt på rivieran. Där hade Hasse och jag för övrigt bestämt oss för att bada i Saint-Tropez. När vi hade anlänt dit och trängt in oss bland noblessen insåg vi att det var bäst att hitta en mera diskret plats för badet. Där vi hoppade i gick några rör ut i vattnet och Gunnar menade att det var avloppsrör. Skit samma, tänkte vi för vi hade i alla fall badat i staden Saint-Tropez. Med ytterligare några strandhugg på franska rivieran nådde vi till sist Nice. Det blev även tid till ett besök i Ventimiglia på italienska sidan innan det blev dags att packa för hemresan. Det sista jag slängde i väskan var ett par glas dijonsenap. Väl hemma igen öppnade jag väskan och fann hela packningen bada i dijonsenap och krossade glasbitar. Men vi hade i alla fall klarat våra målsättningar och haft vansinnigt roligt.

Sten Widell