Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sten Widell: Ny teknik bjöd på flera björntjänster

Det har varit flera tekniska utvecklingsfaser man fått uppleva inom journalistiken och det har inte alltid gått som smort om man säger så. Det inträffade att man levererade ett reportage där bilder förväxlades eller rubrikförslaget av utrymmesskäl ändrades så läsarna måste ha undrat om rubrik och text verkligen hörde ihop. Ibland föll en bokstav bort eller ett ord ändrades i en text så att det blev konsekvenser.

Som exempel kan nämnas Rune Karlsson, tidigare en av de ledande socialdemokraterna i Moras kommunalpolitik. Rune var utan överdrift stor och välväxt men det hade jag aldrig haft anledning att påpeka. Den här gången hade dock tryckfelsnisse eller någon annan nisse varit framme och i min text berättades det om ”Runde” Karlsson. Trots att något annat fenomen lagt in det där ”d-et” fick textförfattaren utstå beskyllningar om det var en medveten formulering.

Det är klart det fanns risk för feltolkningar när kladdiga Tipp-Ex manus skickades till redaktionen, inte minst på de första telefaxarna som även de blev nersölade med den vita korrigeringsvätskan. Ibland kändes manuspapperet som en pappskiva innan det var klart att leverera. I den här kladdligan var vi lika goda kålsupare allihop på redaktionen.

Det var oftast en kamp om att få utrymme i bladet. Att sammanfatta sig i korta texter gav viss garanti att få in ett reportage ograverat. Långskrivare däremot kunde få vidkännas att texten kortats nästan till oigenkännlighet.

Tidningen hade en gång en kulturskribent vid namn Seth Karlsson. Det var en allmän uppfattning bland medarbetarna att denne Seth fick bre ut sig hur mycket som helst i tidningen vilket skapade irritation. När företaget informerade om att investera i en ny offsetpress inledde redaktionschefen Erik Jödahl mötet med att garantera att namnet offset inte alls hade med Seth Karlsson att göra.

Mora invigde sin nybyggda flygplats 1980. I början var det en Short 360 som ombesörjde trafiken, ett flygplan som såg ut som en kaffeburk. Det saknade tryckkabin och många fick en känsla av att det slog lock för öronen när de åkt med maskinen. Passagerarna steg ur kaffeburken och gick och gapade för att försöka bli av med öronlocket. Trafiken kunde så småningom erbjuda bättre och snabbare flygplan och det stora lyftet kom när flygbolaget Skyways inhandlat en Saab 340 som skulle bli Moratrafikens eget flygplan. Ett större flygplan med fler platser och flygvärdinna ombord. Det här var märkvärdigt och jag fick äran att åka ner till Saab i Linköping och se skapelsen framställas. Vid det tillfället var det ett tomt omålat flygplansskal som visades upp, men man kunde ju ana vad som skulle bli.

Flygplanet levererades och det skulle invigas och döpas till Blåklockan av dåvarande landshövdingen Lilly Hansson. En förhandstext om invigningen och den stora händelsen hade levererats med rubriken ”Nu är det dags ”! Det som publicerades var bilden på det tomma flygplansskalet som tagits i Linköping långt tidigare. Ett flygplan utan propellrar och inga fönster i gluggarna. Pinsamt och skämmigt, men det roade många och speciellt alla som inte gillade flyget.

Det var ungefär lika genant som när texten inför den kvinnliga ordförandens 60-årsdag hade ändrats till 70 år. Kan tänka mig att en och annan gratulant blev lite villrådig. Jubilaren var givetvis en av de första som röt till om misstaget och krävde ersättning för, vi kan kalla det, sveda och värk.

En av de mera obegripliga fadäserna kom att gälla Björnparken i Grönklitt. Det var kallat till presskonferens däruppe med anledning av att länsveterinären bestämt att stänga parken.

Anledningen var att nallarna sköttes av två icke behöriga skötare. Ansvarig för parken var Erik Erlandsson som alltid varit en handlingens man. Nesan med att parken stängdes skulle snabbt avhjälpas genom att de två liftskötarna skickades iväg på utbildning för att bli auktoriserade djurskötare. Något halvår senare hade de två fått sin utbildning och efter att parken fått sitt godkännande av berörda myndigheter kunde parken med nallarna öppna igen. Det blev naturligtvis en ny presskonferens i Grönklitt där Erlandsson stolt kunde berätta att allt var i sin ordning igen. Alltså hem och skriva och berätta om det nya läget, men vad händer ? Klockan sju på morgonen efter ringer telefonen och i luren skriker Erik Erlandsson i falsett och undrar vad i helsike vi håller på med. Det helt otroliga har inträffat att på första sidan i braskande rubriker skriker tidningen ut att Björnparken stängs av länsveterinären för att den inte har behöriga djurskötare. Identiskt samma artikel som var införd något halvår tidigare. Den nya och aktuella texten fanns inte med.

Det var svårt, för att inte säga omöjligt, att lugna ner Erik Erlandsson efter den här fadäsen och hur den kunde inträffa är skrivet i stjärnorna. Att den tidigare texten låg kvar i systemet är en gåta. Eller ska vi skylla på den nya tekniken.

Det var i alla fall en björntjänst som parkchefen Erlandsson länge hade svårt att smälta.

Sten Widell