Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sten Widell: Gråsossen stoppade striden i Centern

Jag flyttade till Mora 1972 och något år tidigare vid kommunreformen hade storkommunen bildats genom att Sollerön, Venjan och Våmhus införlivats med Mora köping. Storkommuner gav även utrymme för nya begrepp som kommunalråd som avsåg den person som satt som ordförande i kommunernas

kommunstyrelser.

I Mora var centerpartisten Nisse Nilsson kommunstyrelsens ordförande. I Orsa hade folkpartisten Eric Borgert motsvarande position och i Älvdalen höll Anders Nordin, Moderata samlingspartiet i ordförandeklubban. De här tre kommunerna utgjorde mitt bevakningsområde och det gällde därför att lära sig sammansättningarna av regimerna som styrde.

Jag har aldrig varit medlem i något politiskt parti. Möjligtvis hade morsan anmält mig till Unga Örnar när jag var 6-7 år, det är möjligt. Kan även tänkas att jag någon gång varit kollektivansluten till sossarna, det vet jag inte heller. I övrigt har jag valt att stå utanför den politiska sfären, fri att tycka om göranden och låtanden.

Alltnog. Det fanns en borgerlig tradition i de tre nämnda kommunerna och i Mora avsåg inte minst Centerpartiet att den ordningen skulle bestå. Det närmade sig val både i kommuner och riksdag 1973 och i Mora hade Centern fått flera nya entusiastiska medlemmar som gjorde anspråk på att få inflytande i politiken och hur Mora kommun skulle styras. Det var bland annat en grupp lärare som hade skapat irritation bland gamla bondeförbundare och det här hade kommit att leda till en splittring i partiet.

Bondeförbundarna var bland annat Lasse Smitz, Bengt Svens och Frost Henry Nilsson och de kallade uppstickarna i partiet för ”skollärarcentern” och bland uppstickarna fanns bland annat Lennart Thorslund, Gunnar Hållbus och Torbjörn Carlsson, alla från skolans värld. Bondeförbundarna kände sig inte längre hemma i Mora-centern och de hade därför bildat utbrytarpartiet Kommunal center inför kommunalvalet.

När valdagen var nära förestående hade Centerpartiet annonserat ut ett valmöte i Medborgarhuset i Mora. Dit hade inbjudits Centerpartiets förste vice ordförande Johannes Antonsson och arrangörerna hade även bjudit in Garsåskören som skulle sjunga i kaffepausen.

När mötet hade satt igång och Johannes Antonsson presenterats hade huvudtalaren uppmärksammats på att det rådde en splittring i Mora-centern och han förklarade även att han sett valplakaten som Kommunal center satt upp efter färdvägen in i Mora.

Johannes Antonsson höll sitt valtal och därefter bjöds det in till en allmän frågestund. Mötet var välbesökt och där fanns anhängare till den nya falangen i partiet, men även en hel del gamla bondeförbundare. Det var nu mötet kom att fullständigt urarta med ett öppet gräl mellan nya och gamla centerpartister.

Beskyllningar och anklagelser haglade och mitt i detta storgräl tvingades den inbjudna gästen och huvudtalaren Johannes Antonsson stå och lyssna. Några som däremot inte tyckte det var trevligt att lyssna till detta munhuggeri var Garsåskören och dess medlemmar. Nestor i kören var Herman Bergman, en gråsosse med stor pondus. Plötsligt reste han sig upp och lät sin körstämma ljuda; ”Vi har inte kommit hit för att sitta och lyssna på ert interna tjäbbel och får vi inte sjunga åker vi hem”.

Det var ord och inga visor och därmed hade gråsossen Bergman skapat ordning i ledet. Garsåskören fick sjunga och mötesdeltagarna knep käft och lyssnade.

Efter valet behöll Centerpartiet styret i kommunen med skollärarna i de

ledande positionerna. Kommunal center gick fram med sin lista och fick några mandat i

parlamentet även de.

Jag skrev och berättade naturligtvis om det tumultartade mötet i Medborgarhuset och kommunalrådet Lennart Thorslund tyckte i och för sig att det var roligt återgivit i spalterna. Men helst hade han sett att jag inte hade varit där, sammanfattade han.

Sten Widell