Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stark närvarokänsla

Att tonsätta Gustaf Frödings verk är inget ovanligt då det gjorts redan innan dog för 100 år sedan. Men på något sätt får ändå Mando Diao det hela att kännas unikt.

Annons

Det hela började med en 28 minuter lång dokumentär. Jag hade väntat mig något snyggt, svårt, konstnärligt urbant men fick något som till största majoritet var Anslagstavlan-taffligt men där Alex Gibney-snygga toppar ändå dök upp sporadiskt. Det saknas en röd tråd, men är på något sätt ändå charmigt och jordnära. Åskådaren får en kronologi av dels Gustaf Frödings liv men också av Mando Diaos Gustaf Norén och Björn Dixgårds musikaliska resa. Men det saknas så mycket... Betyget blir en svag tvåa.

Dokumentären följs av 20 minuter paus och efter detta börjar den riktiga höjdpunkten, en briljant livespelning och liveupplevelse inspelat någon vecka tidigare i Ölsta folkets hus och park. Det börjar med soundcheck och låten En ung mor framförs under ett barnkalas och det är svårt att inte dra på smilbanden. Efter detta träder vi in i själva folkparkens scen och det känns som att man är där. På plats. På riktigt. Det är mäktigt, ödesmättat, poetiskt och snyggt. Det är jordnära och melankoliskt men med en glädje som genomsyrar den 40 minuter långa konserten. Bäst är Snigelns visa och En sångarsaga då mångas ögon tårades. Mando Diao lyckas inte riktigt nå upp till sin förra MTV-liveshow, givetvis, men de kryddar liveupplevelsen med bland annat duett och agerande av Thorsten Flink och Linnea Dixgård. Och är det inte självaste Gustaf Fröding i publiken..? En stark fyra, snudd på en femma. Sammantaget en stark trea.