Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stabila premiärakter på Bolanche

Stabilt, men knappast överväldigande. Så kan man sammanfatta både Rootvälta och Sator när de spelade på Bolanche i fredags.

Annons

Så var det då dags för den stora premiärkvällen när Borlänges klassiska nöjesetablissemang Bolanche öppnade på nytt. I fredags slogs dörrarna upp och de nya lokalerna visades upp. Två band som båda visar att man kan åldras med värdighet fick äran att vara premiärakter.

Scenen på nya Rockfickan intas först av Borlänges bidrag till den svenska reggaescenen, Rootvälta. Även om genren kanske inte är mitt förstahandsval så är det omöjligt att inte ryckas med i deras varma publikkontakt och säkra sväng. Publikresponsen är total och allsången i exempelvis Vara är massiv. Den två personer starka blåssektionen lyfter helheten rejält.

Rootvälta imponerar som liveakt, men låtmaterialet är dock alldeles för ojämnt för att det ska hålla hela vägen. Och när Mikey B ska toasta så tangerar det buskis.

Sator är kanske på pappret det större bandet, men får nöja sig med en betydligt glesare publik än Rootvälta. Om det beror på att folk blivit trötta (de slår av sista ackordet bara några minuter innan stängning) eller om deras status hos hemmapubliken falnat ska jag låta vara osagt.

De har hursomhelst sin punkiga rock i ryggmärgen och bjuder på en stabil spelning. Det är tajt, ösigt och lagom med Borlängereferenser.

Den nye basisten Heikki är (som det brukar vara numera) den mest energiske medlemmen på scenen. Han klättrar på kravallstaketet, ger sig ut bland publiken och utstrålar en märklig blandning av nallebjörnslugn och undertryckt aggressivitet. Vill han kramas eller slåss? Basmattorna han lägger ut utgör ett bergfast fundament, det kan ingen tvivla på. Chips är mer av en spelevink och Kent ikläder sig rollen som känslig och intellektuell.

Låtarna är en blandning av gammalt och nytt, med Gamma gamma hey och extranumret We’re right, you’re wrong som höjdpunkter. Och med sega Drive through the night och (den av Chips själv gravt överskattade) Escape from pigvalley beach som sänken.

Annons