Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilket lyft för Lars

Annons

Lars tävlar för Örebro men bor i Långshyttan. Träningslokalen ligger tvärs över gatan, så Örebroare agerar han bara vid tävlingar.

Lars inte bara vann SM i sin viktklass, 75 kilo. Han höjde även sitt personbästa med 2,5 kilo.

- Det var nära kvalgränsen till VM, som ligger på 185 kilo, men jag vågade inte äventyra guldet och höja till det, säger han.

Tävlingen var nämligen jämn och två man kämpade slutligen om medaljen. Tvåan Andreas Linnsén höjde från 170 till 182,5 men bommade.

Därmed räckte det för Lars att klara samma tyngd för att ta hem guldet.

Efter helgens framgång har han fått ökat självförtroende och ökad träningsglädje:

- Det är en morot helt klart, säger han.

Lars storebror Per, tillika tränare och tidigare själv aktiv styrkelyftare, var den som fick Lars att börja med styrkelyft.

Per är inte bara tre år äldre utan ligger också ett par steg före i framgångarna.

- Ja, det är lättare att nämna de medaljer han inte har tagit än de han tagit, påpekar Lars.

På Pers meritlista återfinns tre VM-silver, ett guld i junior-VM och en hel säck med EM- och SM-medaljer.

- Det är bra att ha brorsan som tränare eftersom vi är lika kroppsmässigt. Har jag några problem med träningen kan han ge de bästa råden, säger Lars.

Lars har tränat till och från sedan 1994, men det är nu på senare tid som det har börjat lossna.

Nästa mål är att klara kvalgränsen till VM. Därmed blir det ingen semester från träningen i sommar.

- Jag brukar ta ledigt men nu måste jag ligga i, säger han.

Vad är det då som driver en människa till att i horisontell ställning pumpa en stång upp och ner?

Lars måste själv fundera ett tag och rannsaka sig själv, innan han kommer fram till svaret:

- Kroppen mår bra av det och man har nytta av träningen i många vardagssituationer. Det är också motiverande att hela tiden nå bättre resultat, att se hur långt man kan tänja gränserna. Men det är klart, när det går tungt undrar man förstås vad man håller på med...

Hur motigt det än kan vara vissa dagar är han fast besluten om att den enda vägen till framgång är genom hård träning.

- Det finns inga genvägar, man måste skynda långsamt. Det är bättre att det tar tid att bygga upp kroppen än att förstöra den med dopning, säger han.

Vid DM-tävlingen i höst återstår det att se hur stor skörden blir av sommarens slit. Förhoppningsvis räcker den hela vägen till en VM-biljett.

JENNY DANIELSSON

Mer läsning

Annons