Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken comeback

Annons

Men i en annan hoppgrop på arenan fick Dan Alfredsson till det.

Ett riktigt bra längdhopp, 7.67, tredje längsta hoppet i år i Sverige.

Dan Alfredsson, som ursprungligen kommer från Ludvika och är friidrottsfostrad här, har gjort en bra comeback, oväntat bra.

- Jag blev förvånad att det gick så bra. Det har känts bra och jag har varit skadefri. Jag har hoppat jämnt kring 7.25 - 7.30 meter, och hade 7.40 som ett klart godkänt hopp. Så visst var det en överraskning, säger Dan som är hemma på blixtvisit hos föräldrarna i Ludvika.

En pust av medvind i en annars hittills ganska motig karriär. Som junior hade Dan sin förra storhetstid och som sextonåring lämnade han Ludvika för Falun och friidrottsgymnasiet där, men fortsatte att tävla för Ludvika. 1996 var ett mycket bra år för den då 17-årige

Dan, han vann både SM och juniorfinnkampen och hoppade 7.35, vilket är väldigt långt för en 17-åring.

Kanske lite för långt, för åren efter kantades av skador, operation och rehabilitering.

- Jag flyttade till Stockholm 2000 efter att inte kunnat kört ordentligt på flera år. Jag värvades till Hässelby på gamla meriter, men de såg att jag hade talang, säger Dan, som även tävlar lite på 100 meter häck.

Men det blev ingen drömstart i stora staden.

- Det var mycket som var nytt då. Nytt jobb på Vattenfall som layoutare som tog mycket tid och sen jag gick en kvällskurs. Jag ville komma i ordning och fixa andra saker i livet först.

Så han tog ett sabbatsår för att komma tillbaka i år, sitt första år som senior. Sedan i vintras i år har Dan kunnat träna ordentligt och såg det här året som ett mellanår eftersom han ligger efter både styrke- och teknikmässigt.

- Nu gäller det att träna stenhårt i höst och vinter för att kunna vara med nästa år.

Varför har det gått så bra?

- Jag har varit skadefri och kunnat träna och förvalta min talang. Samarbetet med mina tränare i Hässelby fungerar jättebra och det känns som att alla bitar i livet är på plats nu.

Väl ute på andra sidan skadeträsket, för den här gången kanske det ska tilläggas, tycker Dan att det har varit nyttigt.

- Det finns ju med i bagaget, den där jobbiga tiden. Så det är skönt att vara tillbaka och tävla på elitnivå igen. Jag kör fortfarande speciell träning för rygg och knän.

- Jag har mycket att tacka mina gamla tränare från Ludvika, Håkan Selander och Peter Hultberg, för. De hjälpte mig att rehabiliteringsträna när jag var sjutton år och inte visste så mycket om sådant. Det var Peter Hultberg som fick mig att börja med friidrotten, säger Dan.

I sommar har Dan varit ledig från jobbet för att kunna koncentrera sig på att träna och till hösten funderar han på att börja plugga till gymnastiklärare. Allt för att kunna satsa mer tid på träning och tävling.

- Andreas Hedström från Falun tävlar också i Hässelby nu och det är otroligt skönt att ha någon med sig på tävlingar och läger. Plus att vi sparrar och sporrar varandra, säger Dan

Annat som sporrar Dan är bland annat Christian Olssons plötsliga framgångar.

- Det är en skön stämning mellan oss i hoppgrenarna, man peppar och berömmer varandra.

Och självklart pengar och de stora mästerskapen.

- Mina stora mål är att kunna tjäna pengar på min idrott och att vara med i OS, varför inte i Aten 2004. Det är möjligt att ta en plats, Mattias Sunneborn är på väg ner och killen som vann i Karlstad, Peter Häggström, är bara lite bättre än jag. Men det är motiverande att ha någon att jaga. Nästa år är det VM i Paris och då vill jag så klart också vara med, säger Dan.

Men nu närmast väntar SM och Finnkampen innan säsongen avslutas med en internationell tävling i Belgrad.

Dan kan om inte gå så i alla fall hoppa långt.

HELENA GOHDE

Mer läsning

Annons