Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste säga nej!

/

Annons

Jag tycker precis som du att matchen skulle ha avgjorts på planen, särskilt med tanke på den otroliga svenska starten.

Jag tycker precis som du att vakterna såg lite väl tafatta ut, nästan försynta eller bortgjorda, när tumultet efter att Christian Poulsens knytnäve träffat Markus Rosenberg utbröt.

Jag tycker precis som du att hela skandalen på Parken i Köpenhamn för en vecka sedan var ett hån mot allt som idrott borde, och i min värld fortfarande, står för.

Jag tycker precis som du att 29-åringens frispel efter 89 minuter - och en remarkabel dansk upphämtning från 0-3 till 3-3 - saknar ursäkter; 15-20 öl är förresten alltid en väldigt dålig ursäkt för ett puckat beteende.

Jag tycker precis som du att händelser som den när domaren Herbert Fandel attackerades måste bestraffas hårt, även om jag inte alls är säker på att hårda straff alltid hjälper.

Det är inte problemet.

Vi är överens om mycket.

Blodet svallade efter matchen.

Vi var upprörda, förbannade, slog näven i bordet.

Självklart. Självklart ska vi reagera så. Det är naturligt. I sekunden efter att det hände. Men sedan kommer vi till (lus)pudelns kärna:

Varför? Varför berusar man sig för att se på fotboll? Måste man dricka öl för att tycka att en fotbollsmatch är rolig?

Stopp! Skriv inget mejl redan nu för att berätta att jag är en moraliserande kålsupare med lik i garderoben.

Jag tycker precis som du att vuxna människor ska få dricka öl tillsammans, till och med få bli berusade ihop, det har hänt dig och mig - och det kommer att hända oss igen (särskilt som det numera verkar vara okej att beställa vin från utlandet via internet och få det hemkört till dörren; en seger för folkhälsan, eller hur?).

Det är inget att hymla om. Tyvärr.

Men du vet hur du är när du ser på fotboll. Du är vrålkoncentrerad, reagerar starkt för ingenting. Nerverna på helspänn. Minsta hugg känns in i märgen. Jävlar anamma, ge tillbaka - direkt. Kom igen då!

. och då ser du ändå bara matchen på tv.

Tänk dig samma känslor, men också en arena, några öl i värmen, med den klassiska avslappningen och avtrubbningen som följd, och vad som kallas för gruppdynamik (fint ord för något som verkligen kan ställa till det: hur du agerar tillsammans med andra), då har du ringat in problemet, vad som ställer till problem.

Jag vet inte vad du tycker, men jag är ändå säker: att förbjuda alkohol på arenor är det enda rätta, det enda beslut som man verkligen kan ta efter vad som hände i Köpenhamn.

Även om du kan umgås med alkohol, vet dina begränsningar och faktiskt borde få sitta där på läktaren i solgasset med en kall öl i handen och se Markus Allbäck vara briljant som alltid i landslaget, finns det alltid någon bredvid dig som inte kan göra just det, inte känner gränserna, kanske aldrig ens tänkt tanken på att det finns gränser, eller tyvärr suddat ut dem.

Jag tycker synd om dem.

Jag tycker inte alls om dem.

Jag tycker precis som du att något är fel, att idrott och våld inte hör ihop.

Men när en skandal som den på Parken inträffar tvivlar jag.

Vad det handlar om är mäns berusning, enkla utvägar och missriktade lojalitet (jag vägrar kalla det för kärlek; den eller det man älskar skyddar man, inte slår tillbaka på) - med oanade och ödesdigra konsekvenser.

Det händer inte här, i alla fall ytterst sällan, i Dalarna. Men där, i Köpenhamn.

Ändå känns det här, i hjärtat.

Tycker du precis som jag?

Att det får vara nog.

Mer läsning

Annons