Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trav-vardagens outhärdliga gråhet

/

Annons

Att titta på tv är en svensk paradgren. Folk bryr sig om vad som visas.

Och vad jag förstår är det mest sport i tv. Det brukar i alla fall heta så, särskilt när stora sportevenemang kostar big bucks och en flugbindningskurs från UR-redaktionen konkurreras ut för ett VM eller EM som miljoner följer med en sorts passion som annars bara hittas hos . eh . ja, flugfiskare.

Ibland kan jag förstå dem som tvivlar.

Som när det blåste upp till folkstorm i vattenflaskan vid avbytarbåset över att TV4 lyckades komma på - och dessutom genomföra - sina målintervjuer i Svenska cupen-matchen Gefle-Djurgården, då . ja, jag förstod först ingenting och sedan ännu mindre eftersom ingen sade någonting i direktsändning.

Det var tv-ögonblick att glömma.

Om något verkligen hade sagts, om spelarna hade lyckats analysera målen, hade jag kramat sönder idén.

Men allt - utom flås och några snabba svar som egentligen var konstateranden på vad som kunde ha varit en fråga - uteblev.

Prova själv att säga något smart och eftertänksamt om något som hände på ett ögonblick efter att du ruschat 60 meter, fått tre smällar i magen och 15 svordomar i örat.

Det är inte lätt.

Det var, som sagt, tv-ögonblick att glömma.

Däremot vägrar bilderna på Going Kronos att försvinna från näthinnan.

Hur fyraåringen ensam i ett trist stall i Vombs Nygård i Skåne laddar för Elitloppet i morgon.

Man kan följa vad som med överord skulle kunna kallas för dramatik live på nätet. Webbkamera, du vet. Rena Big Brother-känslan. Men utan pakter, skitsnack och gupp under täcket. Däremot en massa hö. Och tristess.

Ingenting, absolut ingenting, händer.

Det är vardagens outhärdliga gråhet, som min vän Per Bjurman skulle ha sagt.

Under veckan har jag fler gånger än det är friskt kollat hur stjärnhästen har det. För varje klickning på Elitloppets hemsida har Going Kronos blivit lojare och lojare, bara stått där, inte lekt med vare sig bollar eller vattenhink.

Skaderisken är kanske för stor, vad vet jag. På fritiden kan vad som helst hända, fråga Jari Litmanen.

Trots att Going Kronos, som är vackert brun och otroligt spänstig för att vara såpass grov, inte rör sig ur fläcken i sin box finns det ändå något speciellt i den här sortens webb-tv som man ändå måste tycka om: man får se hur det ser ut, hörs, doftar och måste kännas.

Det är, faktiskt, alltför sällan det händer i svensk sportjournalistik.

Om man nu kan kalla Big Brother-tv för journalistik, vill säga.

Jag gör det. Sportjournalister anses ju ändå vara obildade, könsstereotypa hejarklacksledare som bara har ett syfte med sitt jobb och det är att bli polare med dem som de är satta att bevaka, granska och berätta om.

Jag har hört sådant. Det har du också. Att det sen sägs av människor som upprörs över att Bamse dopar sig med dunderhonung, det är en annan sak och säger kanske allt, vad vet jag.

Att rikta en enkel kamera mot Going Kronos, som vissa tror blir näste Legolas men som snarare är en ny Ego Boy, är briljant.

Pr-trick blir inte bättre än så här.

Intresset för Going Kronos är enormt.

Och det stiger i samma stund som du läser det här.

Trots att Kolgjini-hästen inte bör ha någon segerchans i Elitloppet.

Som fyraåring är Elitloppet, med sitt tuffa kval och stenhårda final, något alldeles speciellt och därför så svårt.

Mr Muscleman och Ron Pierce vinner - trots tufft spår i det andra kvalheatet - i morgon eftermiddag.

Jag skulle gärna vilja vara där, på Solvalla, vid målgången. Stämningen när 50 000-60 000 åskådare, allra helst de på E-läktaren, är som uppslukade av loppet är alltid alldeles makalöst extatisk.

Det är idrott på hög nivå. Taktiken går inte att hitta i en lagerbäcksk pärm. Den är svårbegriplig, med alla turer hit och dit, spår åt både det ena och andra hållet, sko eller inte sko, väder och vind, men ändå rasande enkelt: först i mål vinner - som alltid, oavsett förutsättningarna.

Jag har inte en aning om vad Going Kronos tänker på, Robert Redford tog min roll i Mannen som kunde tala med hästar, men jag inbillar mig att han inte tänker på annat än att göra ingenting väldigt långsamt.

Det är tv-ögonblick att minnas.

Det är i morgon som Elitloppet avgörs.

Läs Bergmans blogg!

Mer läsning

Annons