Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träning, tävling och poker...

Annons

I tre år har jag nu varit med i halfpipelandslaget.

Varje år har vi åkt till Mammoth på träningsläger.

Klimatet är perfekt.

Torr luft sveper in från öknen i närheten och tillsammans med den legendariska Kalifornia-solen blir snöförhållandena optimala.

Ingen slask bildas så att pipen går sönder och inte heller blir det någon is så att det är blir för hårtför att gå för fullt och träna nya manövrar.

Mammoth har också en personal som specialiserar sig på att göra parken och pipen så bra som möjligt varje dag.

Mammoth är känt som en av de absolut bästa anläggningarna för park och pipe.

Amerikanska lagets alla OS stjärnor inklusive förra OS-guldmedaljören Ross Powers tränar ofta här.

Att åka till Mammoth så tidigt som vi gjorde visade sig dock vara lite övermodigt.

Förra året var pipen redan öppen vid denna tidpunkt, men en värmebölja hade gjort det omöjligt att lägga tillräckligt med snö i tid.

Vi kom alltså dit för att träna pipe, bara för att upptäcka att det inte ännu fanns någon pipe att träna i!

Dock så är det ju bara bra att åka lite i backen, för att få in känslan för åkningen, innan man ger sig in i stora manövrar i pipen. Första veckan var helt okej ändå.

Personalen gjorde så gott de kunde och ordnade med en del små hopp, boxar och rails, så det blev rätt givande för balansträning och känsla.

Efter en vecka började det dock klia i benen efter att få åka lite pipe.

Coach Isaksson ringde och försökte som en galning fixa att hitta lite åkning innan tävlingarna i Whistler. Det bästa alternativet visade sig vara att åka till Whistler i förtid.

Jag, Magnus Sterner och Micael Lundmark for därför till Whistler redan den första december.

I Whistler öppnade de pipen i två dagar innan den stängdes för tävlingen, så vi fick i alla fall känna på lite pipeåkning.

Resten av laget dök upp till tävlingsveckan och vi hade två dagars träning innan första kvalet.

Åkningen blev bättre varje dag och Stefan Karlsson imponerade med mycket bra höjd. Även Magnus, Anna, Micael och jag hade bra åk på gång.

På fredagen gick första kvalet. Anna föll tyvärr i sina åk och missade final.

Stefan gjorde några missar och på den här nivån som pipeåkningen är idag, så får man inte missa. Även Magnus och Micael körde bort sig.

Jag satte mina två åk och var nästan i final. Näst sista killen i mitt heat körde bort mina finalchanser, och jag fick se mig slagen med en halv poäng.

En 13:e plats blev bästa svenska resultatet i första tävlingen. Min fjärde-femte placering alldeles utanför final.

Tråkigt med små marginaler men det är att bita ihop och bli bättre helt enkelt.

I andra tävlingen var Anna nära final, men fick nöja sig med en nionde plats. Det blev det bästa svenska resultatet i andra tävlingen.

Mycket kan sägas om det kvalet. Bindningar som krånglade, skadad rygg och åkning på smärtstillande med mera.

Summan av kardemumman var ändå att vi inte var bra nog den här gången.

En 16:e plats blev bästa svenska placeringen i killklassen.

Tävlingarna är tuffa nu före OS, alla länder skickar in sina bästa åkare för att få med så många som möjligt till Turin i februari.

Det är en kul och utvecklande åkning på gränsen av förmågan. Då blir det att man faller i bland.

På måndagen efter tävlingarna, den 5 december, for vi tillbaka till Mammoth, som nu fått upp en bra pipe och park. När vi åkte till Whistler kom det svenska Big Air-laget över, så när vi kom tillbaka var det svensk dominans i Parken.

Jag drogs dock med en ryggskada och fick hålla mig till gymmet och stretching för att komma tillbaka snabbt.

De andra fick ett par mycket givande dagar i fint väder och bra förhållanden.

Mammoth är alltid givande och trots att vi nu hade lite otur med snön, så fick vi mycket bra träning gjord här.

Synd att missa SM hemma i Sverige, men när det är OS-år får man ju prioritera.

Förutom bra åkning hann vi med att hälsa på den svenska ubåtsmilitären som gästspelar i San Diego, vi åkte till Reno och spelade poker på ett riktigt kasino, vi badade i varma källor, surfade (Micael Lundmark fick 16 stygn i bakhuvudet som present av sin första våg någonsin).

Sammantaget hade vi en riktigt bra tid i Kalifornien.

Fredagen den 23 december: Landade på Arlanda, på svensk mark igen. Det kändes skönt.

Julfirande väntade hemma i Leksand.

Och lite åkning på Granberget!

MIKAEL SANDY

Mer läsning

Annons