Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka i vardagen

Annons

- Det var segt i både knoppen och kroppen i Timrå, konstaterade Ronnie, när han kopplade av med sina barn under onsdagseftermiddagen.

Innan matchen i Timrås hyllades för övrigt Ronnie och tränaren Janne Karlsson med stående ovationer. Karlsson var en av tre coacher i Tre Kronors bås under OS.

- Verkligen kul och juste av Timrå-publiken, tyckte Ronnie.

Vilan är kort för redan i kväll, torsdag, är det dags för ny match i Linköping.

- Nu har vi tre matcher kvar och så börjar play off. Det ska bli kul.

Efter det stora guldfirandet i Stockholm i måndags kväll flög Ronnie och tränaren Janne Karlsson hem till Göteborg.

- Vi var hemma vid elva-tiden på kvällen och på tisdag förmiddag flög vi till Sundsvall för att möta Timrå. Så det var ingen jättebra uppladdning för matchen.

För 35-åringen, som är gärna delar med sig av guldglansen till sin födelstad Ludvika, har det varit en minst sagt hektisk tid.

- Vi spelare och ledare i Frölunda var på Kanarieöarna när Janne Karlsson ringde förra måndagskvällen från Turin och ville att jag skulle hålla mig beredd eftersom Mattias Norström kanske inte skulle kunna vara med, berättar Ronnie.

Dagen därpå återvände Frölundakontingenten till Göteborg och samma kväll hörde Janne Karlsson av sig på nytt och gav Ronnie besked om att inställa sig i Turin.

- Jag hade inte stått på is på en vecka men det är klart att jag ville vara med i ett OS även om jag kom in som hjälpgumma.

Han fick spela två och en halv match och satt ombytt både i semifinal och final.

- Det var en grym upplevelse när vi vann finalen.

Att han fick kliva åt sidan när det drog ihop sig till avgörandet har han förståelse för:

- Jag visste om förutsättningarna när jag åkte dit. Hade jag gjort tre mål i en match och fyra i den andra kanske jag varit besviken om jag fått kliva av, säger Ronnie skämtsamt.

Precis som de stora hjältarna i finalen fick även Ronnie sin guldmedalj om halsen och blev därmed Ludvikas hittills enda olympiske guldmedaljör.

Skidtjejen Marie Risby var annars med en fjärdeplats i Sarajevo 1984 närmast att ta hem en OS-medalj till Ludvika, åtminstone i modern tid.

Både Peter Forsberg och Mats Sundin pratade efter finalvinsten mot Finland om att det redan vid samlingen inför OS-turneringen fanns en speciell känsla i den svenska hockeytruppen, som pekade mot något stort.

- Jag vet inte om jag kände någon direkt guldvittring, men med så många duktiga spelare i laget fanns förstås känslan av att det kunde gå riktigt bra.

Vid landningen på Arlanda och färden in mot Stocholm och det gigantiska firandet på Medborgarplatsen insåg Ronnie hur stort det är när Tre Kronor lyckas.

- Det var verkligen häftigt och man får klart för sig hur stort det är för svenska folket.

En som deppade efter finalen var Ronnies finske lagkamrat i Frölunda, Antti-Jussi Niemi, som fick nöja sig med silver i OS.

- Det är klart att han var jättebesviken efter finalen, men han tycker nog trots allt att ett silver inte är fy skam.

Ronnie Sundin har sagt förut att han han lagt av i landslaget, men nu blev det trots allt OS-spel och längre fram i vår väntar en ny VM-turnering.

- Jag har i alla fall inte tänkt att vara med, garderar sig Ronnie, som med sitt Frölunda snart in-leder jakten på ett nytt SM-guld.

- Vi ska försöka vinna igen men nu är vi nog inga jättefavoriter. HV -71 har ju gått bättre den här säsongen och både Linköping och Färjestad har nog tänkt sig att vara med.

TORBJÖRN SVENSSON

Mer läsning

Annons