Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt i överkant?

Annons

Vattnet rör sig oroligt när Johan Eriksson kryper ned i kanoten för ännu ett av många träningspass med ett enda syfte: Att lägga den grund som krävs för att vid VM till hösten kvala in till det som under så många år varit hans stora mål - OS 2004 i Aten.

- Jag vet vad som krävs för att nå dit men det blir otroligt tufft att förverkliga drömmen, säger Johan.

Vad Borlängekanotisten i första hand tänker på är de "orimliga" kvalificeringskrav som gäller för sporten. Eller som han själv uttrycker det, "sjuka krav".

- Sommar-OS har blivit så stort att man nu drar ned på antalet tävlande. Och även vi som sysslar med kanot drabbas.

- Exempelvis är det bara de sex främsta i K-4, de sju främsta i

K-2 och de åtta toppnamnen i

K-1 som kan kvittera ut OS-biljetter vid VM, berättar Johan.

25-åringen hoppas bli en av de lyckliga. Och i första hand handlar det om att ta sig till Aten med den svenska K-4:an.

- Men skulle det misslyckas har jag en reservplan. Då kanske jag även ger K-1:an en rejäl chans, menar Johan.

Även om det är först i september det avgörs ges en fingervisning om möjligheten för den blågula kvartetten redan i maj i samband med premiären i Världscupen.

För ska det bli en riktig satsning mot Aten för K-4:an krävs ett bra resultat i Mechelen.

Förutom Johan kommer Niklas Persson (Vaxholm), Erik Hallkvist (Huskvarna) och Anders Gustafsson (Jönköping) att sitta i kanoten.

- Kruxet är att Niklas är sugen på att paddla K-1 500 meter. Men han har i alla fall lovat ställa upp i Mechelen. Och skulle det gå bra blir han nog kvar.

Om inte?

- Då vet jag inte hur fortsättningen blir. Vi får väl se...

Trots att Johan Erikssons kanske viktigaste säsong står för dörren visar han ingen som helst nervositet. Tvärtom, han verkar lugn och otroligt laddad.

- Jag har så här långt kunnat förbereda mig på bästa sätt. Jag hade åtta fina träningsveckor i Australien, där jag lade tonvikt på att paddla, sitta i kanoten, istället för att träna styrka.

- En vistelse i Florida har det också blivit efter nyår, och i slutet på månaden ska vi under 14 dagar ligga på läger i Rom och samträna med K-4:an, berättar han.

Vad händer om ni, om du, misslyckas med att ta dig till OS i Aten?

- OS 2004 har alltid varit det stora målet och jag SKA dit. I bakhuvudet finns en positiv bild om framtiden.

Men om inte?

- Det får jag i så fall ta ställning till när det blir dags. Jag tänker hålla på med kanot så länge jag tycker att det är roligt, säger Johan.

Onsdagens eftermiddagspass blir i kanoten. Kanotstadion-Naglarby tur och retur med tränings- och klubbkompisen Fredrik Gunnarsson.

- Det är alltid trevligt att ha lite sällskap på sjön. Men på morgnarna kör jag i regel själv.

Du funderar aldrig på att hoppa över en träning om det är kallt och eländigt?

- Nej, man blir härdad. Men det är bättre med tio minusgrader och vindstilla än att det som i dag börjar blåsa, menar Johan.

- Framför allt är det händerna som tar stryk. Även om man har skydd för händerna kommer det in kallt vatten.

För förstaårsjunioren Fredrik Gunnarsson är det förstås guld värt att få träna med Johan.

- Jag kan inte få bättre sparring. Johan har mycket att lära ut, säger Fredrik.

Vilken i fjol fick chansen i ungdomslandslaget och nu satsar på att komma med till JVM i Japan.

- Det var för övrigt i Japan jag själv gjorde mitt första stora mästerskap. Året var 1995, och det var junior-VM på samma plats som nu.

- Men det kanske bara finns ett kanotstadion i Japan, säger Johan och brister ut i skratt.

Huruvida hösten blir lika munter eller ej för Johan Eriksson återstår att se.

Vi kan alltid hoppas.

CARL-JOHAN GOTH

Mer läsning

Annons